Jag är alldeles tom, vad ska jag nu göra med all min tid? Vi skrev psykologitentan igår, som ett gäng scouter satte vi oss på en främmande buss som tog oss ut till Linero och sen fick vi gå i hundra år. Alla frågade sig vart den där Vikingahallen ligger egentligen, men så plötsligtså bara dyker den upp, en gympasal som ser ut som en gammal maskinhall mitt på vischan. Konstigt ställe för en tenta. Och där inne sitter det 100 knäpptysta elever och skriver, bredvid idrottsplanen. Det står några goa gummor där framme och delar ut prov fast ojdå, de var visst inte alls så goa. De fräser åt oss när vi svarar ”psykologi” på frågan vad det är för prov vi ska skriva. Haha nästan skriker den ena, det fattar väl vi med, men VILKET prov är det? Oj förlåt oss skrattar vi lite generat medan vi tittar förvånat på varandra. Får man verkligen vara sådär otrevlig nuförtiden?
Mimmi har glömt sitt leg och jag erbjuder mig att jag kan styrka hennes id, sånt brukar man väl kunna göra? HA! JAG JOBBAR PÅ INSTITUTIONEN HÖRREDU och jag vet nog vad man får och inte får göra skriker tanten, blixtsnabbt. Hon tycker Mimmi ska åka tillbaka till Malmö och hämta sitt leg men ger tillslut med sig, det räcker med att visa studentleg tillsammans med busskortet som ju faktiskt har ett foto ”fast det hade inte gått hos polisen”. Jag gapar och är paff. Jag är ju 40 år nu, jag råkar aldrig ut för såna människor längre, varför beter de sig sådär? Hon väcker min nyfikenhet, jag undrar vad hon har för yrkesroll där på sin instution egentligen. Jag hoppas hon inte arbetar direkt med elever, det gör jag sannerligen.
Hursomhaver, tentan gick bra tror jag. Det var en lättnad att gå därifrån och känna att nu kommer det tre dagar då jag inte behöver tänka på någonting överhuvudtaget, jag kan vara med Albert hela dagarna och jag kan titta på TV igen. Och vara social, fast jag nästan inte orkar för jag känner mig helt utmattad av all koncentration. Nä fy fan vad skönt att det är över för den här gången! Nästa kurs ska jag vara lite mer disciplinerad. Ja, hm, jo.
