Låter det jobbigt att läsa 729 högskolepoäng utan att ta något studielån? Viviénne Dahlstrand menar att det går med rätt rutiner. Förutom att ha kul, är nyckeln att ta del av studentlivet.
Orolig inför vårterminen? Då kan det vara bra att plocka med sig lärdomar från en av de mest hårdpluggande studenterna vid Lunds universitet. Sju års studier resulterade i 729 poäng för Viviénne Dahlstrand innan hon började jobba som jurist.
Viviénne visar vägen till Juridicum, går in, korsar den tjattrande lunchkön och börjar prata med en kille i receptionen. Efter ett par minuter kommer hon tillbaka med två papper. Det är en lista över alla de kurser hon har läst.
– Det var bäst att plocka ut en lista, speciellt när ni ska fråga om det, säger hon skrattande och lotsar oss till en mer folktom plats.
Hon har en juristexamen och två examen i internationell ekonomi, en med fransk inriktning och en med tysk. Och så har hon läst lite italienska.
– Man blir väldigt mycket mer effektiv när man har mycket att göra. Man vet att mellan den och den tiden har man föreläsningar och efter det är man fri. Genom att strukturera sitt arbete blir det tid för annat.
Det krävs alltså en hel del disciplin?
– Ja, men det kommer krävas disciplin när man kommer ut och arbetar också, så det är en bra förberedelse.
Genom engagemanget i studentlivet, främst Lundaekonomerna och Lunds nation, kom hon i kontakt med arbetande jurister och ekonomer. Det gav henne motivation att fortsätta, samt en rättvis bild av det yrke hon själv ville jobba med.
– Då får man en känsla av vad det är man strävar mot. Utan det hade jag inte alls tyckt det hade varit lika kul, för man får ingen konstakt med verkligheten. Att få den här praktiska tillämpningen är jätteviktigt för att man ska komma igenom studierna och tycka det är kul.
Ögonbrynen avslöjar oss när Viviénne berättar att hon inte har tagit några studielån. Istället jobbade hon extra varje termin med allt från andrahandsbokhandeln till facket.
Var det inte väldigt stressigt?
– Jag tror såhär, man är ju väldigt stressad när man inte pluggar för att man vet att man borde plugga. Eller hur? Och jag gillar inte riktigt den känslan. Jag tycker det är så mycket bättre att säga ”nu mellan den och den tiden gör jag det”, så behöver man inte tänka mer på det sen. Sen går jag ut och har kul!
När vi skiljs åt utanför Juridicums port påpekar jag att ett svårt mindrevärdeskomplex har drabbat mig under intervjun.
– Men ha inte det, man ska bara göra det man tycker är roligt!, säger Viviénne med ett uppriktigt leende.
