Trots allt förespråkande om innovationer och entreprenörer slår regeringen krokben på sig själva i ambitionen med sin utbildningspolitik, menar Henrik Jonsson.
Medan näringsminister Annie Lööf snackar sig blå i ansiktet om entreprenörer, innovationer och småföretagare gör hennes regeringskollega; utbildnings- och högskoleminister Jan Björklund, sitt bästa för att strypa tillgången på just dessa.
Den självständigt tänkande individen är ett unikum och någonting att vara rädd om. Den ”flumskola” som Björklund så innerligt hatar syftar nämligen till att lägga över mycket av ansvaret på eleven själv över dess kunskapsinhämtande. Det har traditionellt fungerat ganska bra, ty att tänka fritt är mången yngling förunnat. Förmågan kan dock likväl dräpas snabbt och skoningslöst av auktoriteter, som stänger till den låda som det tidigare tänktes utanför.
Ett löfte som ”mer katederundervisning” må verka som en klädsam quick-fix. Att drömma sig bort till asiatisk kunskapsdrillning kan vara en fröjd om man låter bli att skrapa på ytan. Men det är just det här som hotar att bli undergången för den traditionellt ursinnigt starka svenska innovationsrikedomen.
Under min studietid har jag tydligt märkt skillnaden på å ena sidan studenter som kommer från samhällen som kantats av fritt tänkande, ifrågasättande och eget ansvar. Å andra sidan finns de som sedan tidiga år lärt sig att under kommando stoppa sig fulla av kunskap genom att lyssna på eller läsa det de blir tillsagda. Inte för att reflektera över det, utan för att på nästa kommando rapa upp det igen, likt en bandspelare. Visst, kunskapen finns där inne. Men den kan aldrig användas för något annat än sig själv. Aldrig tjusigt flätas samman med kunskap från andra vrår i hjärnans kammare. Aldrig bidra till något uppseendeväckande utanför examensbevisets fyra hörn.
Det är det senare vår utbildningsminister (omedvetet?) suktar efter.
En herre jag mycket sällan håller med, den framlidne österrikiske ekonomen Friedrich A Hayek, är jag rörande överens med i ett avseende: vi kan aldrig veta var nästa stora innovation kommer att ske. Just därför måste vi skapa möjligheter för så många människor som möjligt att tänka fritt. För en sak vet vi. Oavsett vem som tänder nästa stjärna på idéernas natthimmel, så kommer vederbörande inte att göra det med en fackla av kunskap lärd utantill.
