Vad händer när alla studentföreningar måste locka medlemmar? När bilden utåt är det viktigaste som finns sluts leden. Men demokratin blir lidande.
Många tidigare skamfläckar har städats bort efter att obligatoriet lämnade studentlivet. Nationerna har blivit allt bättre med sprithanteringen, det skapas likabehandlingsplaner efter ”slavauktionen” och mini-obligatoriet Studentlund har enat många i ett tidigare splittrat studentliv i Lund. Det ges ett professionellare intryck än tidigare.
Tydligast blir det om vi riktar blicken mot studenternas främsta företrädare mot universitetet. I sin ungdom kunde de inte hålla ihop sina medlemskårer eller årsredovisningar. Nu ser kårsamarbetet Lunds universitets studentkårer, Lus, ut att ha mognat i sin form. Men återfall förekommer givetvis. I förra numret kunde du läsa om Lus före detta företrädare, som hade för stort mandat till att själva disponera studenternas och statens pengar.
När det visade sig att de två tidigare ordförandena saknade kvitton, beslutade de egenhändigt att inte behöva redovisa alla sina utgifter förra året. Kvittohärvan som uppdagades är inte helt uppnystad vid pressläggning, men Lus kan nog nu gå vidare.
Som helhet har organisationen, såsom hela studentlivet, ordnat upp sina skamfläckar. Men öppenheten har blivit lidande i och med proffsens infart. Genom nya rutiner skapas ett tätare lock över organisationerna. I eftersvallet av kvittohärvan, skissar Lus på en policy som kan komma att hindra insynen ännu mer. Det rör sig här alltså om studenternas och statens pengar som disponeras hos kårrepresentanterna.
När detaljer i redovisning begärs ut lämnas svaret att det inte går, då det ”inte finns några rutiner”. Jag hoppas att full öppenhet väljs framför policyarbetets klipp- och klistrande. Enligt vår undersökning på sidan 9 verkar studenterna hålla med.
Lika lite som jag tror på att hemligheter likt mönstret i företagsvärlden skapar konkurrensfördelar i studentlivet, lika lite tror jag att öppenhet kommer bäst filtrerat genom en pressavdelning.
Jag vet inte hur många gånger ett godkännande från kårordföranden behövts innan jag fått prata med en aktiv i ett mindre aktivitetsutskott.
Våra idéer behöver luftas för att vi ska kunna ta oss framåt, och jag hoppas att även Lundagård uppfattas som en sådan plats där du får fritt spelrum att säga vad du vill och tycker. Om du inte håller med, så hör gärna av dig.
Du är i realiteten ditt studentliv, din kår och din nation – ingen annan. Och du har rätt att uttrycka din åsikt i alla lägen. Själv ser jag det som ett sundhetstecken att en organisation vill visa upp allt som sker, och gärna visar upp både skamfläckar och godbitar.
Jacob Hederos
Webbredaktör
