Att efter flera veckors övande få betalt i prinskorv ger en ny mening till begreppet ”ruttet korvöre”. Lundagårds nya nöjeskrönikör Linnea Lundborg ifrågasätter vem som gynnas av kulturarbetarnas volonterande och vem som egentligen borde vara tacksam.
Min vän tillika jazzbasist berättade om hur han hade fått betalt för ett gig på ett äldreboende. I prinskorv. Tio stycken hade de fått av pensionärerna, som antagligen tyckt att musikerna sett lite väl magra ut. Hur gott man än tycker det är med griskött, hade det faktiskt varit bättre om de fått betalt i cash istället för korv.
Tidigare i veckan lyssnade jag på Kulturnytt i P1. Där pratade Lena Adelsohn Liljeroth om hur trevligt och oproblematiskt hon tycker det är med kulturarbetare som jobbar gratis. De får in en fot i kultursektorn, och själv får man en blomstrande kultursektor utan att betala en krona. För senast jag kollade kan inte prinskorv betraktas som lön. Inte heller sprit, nya kontakter, ett ligg med bokningschefen eller ”tacksamhet” över den där foten in.
Att man från statligt håll begär av, speciellt ungdomar, att jobba gratis för Kulturen, säger något om hur viktiga man tycker att de är. Man kräver inte av sjuksköterskor eller VD:ar att volontera. För musiker ser det däremot som optimalt. Tyvärr är det så att så länge vi lever i ett kapitalistiskt samhälle kommer folk behöva pengar. Konstnärer utgör inget undantag. Men det är klart att det är bekvämt att köpa utan att betala.
I jämförelse från pensionären, enligt Kulturnytt ”den typiska volontären”, är det en sak som ungdomar och de flesta i kulturbranschen har ännu mindre av, nämligen pengar. Hur man ska kunna betala sin hyra förtäljer inte förslaget. Lösningen kanske är att bo kvar på föräldrarnas soffa, äta snabbnudlar och uppfyllas av en stilla tacksamhet för att man inte får någon lön.
Det är redan tillräckligt svårt att ta betalt för sitt arbete. Medan jag skriver gratis för Lundagård, jobbar på nation för en matkupong, och blir bokad till en spelning utan annat gage än applåder, lyser de betalda jobben med sin frånvaro. Borde man inte kunna få in en fot på scenen och ändå få pengar till att gå i något annat än trasiga skor? Författarförbundets rekommenderade arvode på 2500 för en kvarts poesiuppläsning kan man ju bara drömma om, men mer än ett ruttet korvöre vore på sin plats.
HELGENS MÅSTEN:
Fredag: Ta dig i kragen och dra fram dammsugaren. Det är hög tid att städa ut både julen och vintermörkret, kanske inte så kul men väl ett måste. Som belöning kan du unna dig både en och fem öl på studentnation efter smak. Kanske ölkafé på Blekingska som förfest?
Lördag: Sopstationen eller Södra esplanaden i all ära, men de bästa fynden gör man på Byring & Bråte i Halmstad. För de som stannar i Skåne finns ett digert utbud, Malmö musikhögskola bjuder på jazzfestival (VIBE 2012), på Simpan spelar Fallen Trees och Rädda Vargen, och på Smålands anordnas hyllade Spazio. Allt detta kommer jag dock dissa för den där festivalen på ettan…
Söndag: Dra med korridorare eller kursare och simma lugnt i nya 50-metersbassängen på Högevallsbadet. Eller utnyttja vinterkylan och snöra på dig ett par skridskor vid närmsta vattendrag. Isen borde väl hålla?
