Löneandelen av samhällets omsättning är lägre än på 75 år och företagen inkasserar enorma vinster.
Ändå hävdar akademikernas fackförbund att det är den statliga skatten som borde sänkas för samhällets bästa. Jesper Alex-Petersen undrar varför?
Jag har aldrig hört en undersköterska hävda att hon hade blivit läkare om bara löneklyftorna vore lite större. När jag skrev min förra krönika slogs jag av en ironisk insikt. Det är alltid folk som valt att utbilda sig som oroar sig för att ingen kommer att utbilda sig, om inte klassklyftorna växer.
Saco till exempel, vars medlemmar per definition har vidareutbildat sig, menar att det är ekonomiskt vansinne att beskatta utbildning. Detta eftersom ”ökat arbetsutbud och produktivitet är avgörande för att betala vår gemensamma välfärd”. Deras tes är att det inte lönar sig att utbilda sig i Sverige.
Detta är, som jag påpekar och enligt Sacos egna rapport, inte sant, ens rent monetärt, för de allra flesta. Dessutom, vilket var min huvudpoäng, förtiger man de stora vinster utbildning ger utöver lönen. Till exempel lever en högskoleutbildad i snitt fyra år längre än någon med bara grundskoleutbildning. Uppskattningsvis är lönen bara är cirka 50 procent av allt man får ut, om ens det.
Men det kanske inte är tillräckligt. Är det så att Sverige, med betydligt mindre klassklyftor än USA (även om de inte är små) har för få akademiker? Och till följd av brist på kvalificerad arbetskraft hamnar efter i produktivitet?
Inget kunde vara längre från sanningen. Bara en handfull OECD-länder utexaminerar lika många som Sverige inom naturvetenskap och ingenjörskonst. Dubbelt så många tar en doktorsexamen inom naturvetenskap i Sverige jämfört med USA.
Inte heller är det så att Sveriges produktivitet är sämre än länder med större löneklyftor. ”Jämfört med alla tjugosju EU-länder var Sveriges arbetsproduktivitet 15,3 procent högre” konstaterar Erik Bengtsson, doktorand i ekonomisk historia, när han tittar på Eurostats siffror för 2009.
Så Saco, ta av offerkoftan (som allt för ofta tillskrivs helt fel grupper)! Stå för att det är ett egenintresse som förfäktas. Just lärare, socionomer och bibliotekarier höjer vi lönen för genom att helt enkelt betala dem mer, inte genom att sänka en skatt som de flesta av dem inte betalar. Vill vi höja våra löner borde vi kämpa för att höja löneandel av BNP som har sjunkit sedan 1980. Ett betydligt värdigare mål för en facklig organisation.
