De jobbar i det undanskymda och får alltid utstå kritik för att vara en del av den ”översvullna” administrationen. Men deras arbete förtjänar en upprättelse. ”Det hade varit fullkomligt kaos utan dem”, menar Elisabeth Gehrke.
Du har hört argumentationen förr, vi är alla skyldiga till den i någon mån: “Pengarna måste gå till forskning och utbildning inte administration”. Du har läst artiklarna om när det har gått fel, ocker hyror har tagits eller för stora avgifter för en försenad lånebok.
När det inte fungerar så blir det spaltmeter och klagosång. Det handlar om den tekniska och administrativa personalen på Lunds universitet. De administrativa kostnaderna har växt över tid, redan när det gällde högskolereformerna som gjordes på 1870-talet klagade forskare över detta.
Vi måste diskutera vad våra skattemedel går till och hur vi kan bli mer effektiva i vårt arbete.
Vad gör denna “översvullna” administrationen egentligen? Det ska jag tala om för dig. Administrationen räddar liv och den är den grundläggande förutsättning för att det här universitetet överhuvudtaget ska kunna fungera. Det hade varit fullkomligt kaos utan dem.
Det går knappt att beskriva det enorma jobb de gör, allt ifrån att se till att det finns lokaler, och forskningsmaterial till att betala alla otaliga räkningar det här stället drar på sig. Så mycket ovärderliga och skymda jobb de utför som behöver så mycket mer uppskattning än min skraltiga krönika.
Tänk hur det hade sett ut utan en student- eller företagshälsa att luta sig på när det kniper, det är många som inte hade varit kvar på benen. Och frågan är vad ledarskapet på det här stället hade gjort utan sin stödpersonal. Den dagen jag står med en examen i handen så vet jag vilka jag ska tacka. Utan studiestöd och tillgänglighet hade det aldrig gått. Och ett par mailbombade studievägledare kommer man också ha en tacksamhetsskuld till.
Med alla hjärtans dag i backspegeln så vill jag bara rikta tacksamhet till universitets tekniska och administrativa personal. Och om dessa jobb ibland är otacksamma så ska vi inte tala om det jobb Marianne Granfelt har haft.
För er som inte vet är Marianne Granfelt den som varit förvaltningschef för hela kalaset och i dagarna kommer lämna oss för ett flashigt stockholmsjobb. Marianne kommer onekligen vara saknad, för hon gjorde med bravur det som är en av de största utmaningarna i den här staden. Hon ledde universitetets förvaltning framåt samtidigt som hon rättmätigt försvarade sin personal mot konstanta och klåfingriga angrepp.
Mitt budskap är enkelt, mer kärlek till förvaltningen.
