Varför ska det ta så lång tid för de digitala böckerna att ta plats i våra bokhyllor? ”Det vore stolligt att tro att det skulle stå skrivet i människans gener att läsförståelse sker bättre genom tryckta medier än virtuella sådana” menar Henrik Jonsson.
Under min tid som studentpolitiker stötte jag ofta på patrull när jag ville driva ökandet av digitala lärresurser. Både från lärare och universitetspersonal, men inte minst från andra studenter.
Den allra hårdaste bromsdragningen kommer emellertid från den person som istället borde trycka stabilt på gasen; utbildningsminister Jan Björklund.
På universitets- och högskolenivå talar vi alldeles för lite om möjligheterna att utnyttja digitala lärresurser. Vi kan nu använda oss av en fördelningspolitik där vi i praktiken inte tar bort något från någon, utan bara lägger till hos andra. En digital skrift eller föreläsning kan i praktiken delas ut och användas hur många gånger som helst, vilket inte är fallet med de konventionella läromedlena.
Konservatisterna framför ofta argumentet att man skulle lära sig bättre genom att bläddra i en bok än att läsa samma sak på en skärm. Det kan säkert vara sant i nuläget. Men då ska vi också komma ihåg att praktiskt taget samtliga idag levande människor är inskolade med den konventionella pappersboken som normen för sin bildning.
Hade vi från början lärt oss inhämta information från det digitala mediet tror jag att det hade blivit mycket svårare att fortfarande hävda den fysiska bokens överlägsenhet. Det vore stolligt att tro att det skulle stå skrivet i människans gener att läsförståelse sker bättre genom tryckta medier än virtuella sådana.
Utan att vi i praktiken tänkt på det så går det numera att hitta alldeles utmärkt akademiskt material på internet. Det enda som begränsar oss från ett oändligt hav av kunskap tycks i nuläget vara den relativa oviljan från politiker och kursansvariga att satsa fullt ut på dessa resurser.
Knappast av någon annan anledning än av rädsla för förändringar. Konservativa har i alla tider försökt förhindra utvecklingen. Det har aldrig fungerat speciellt bra. Med facit i hand har de aldrig lyckats ändra utvecklingens riktning, bara dess hastighet.
Författaren Norman Mailer sa en gång att de konservativa är historiens paustecken. Låt oss förhindra att de pausar föreställningen i Sverige, för i stora delar av världen kommer bandet fortsätta rulla oavsett.
