Mindre visioner och fler konkreta mål. Det var budskapet när Antidiskrimineringsbyrån kom till Studentlund för att diskutera vägen till likabehandlingsplaner utan fällor.
Initiativet att bjuda in Karin Henrikz och Filippa Swanstein från Antidiskrimineringsbyrån kom i höstas när Akademiska Föreningens mångfaldsgrupp höll sin uppstartsträff.
Syftet var att svara på frågan: Hur skriver man en bra likabehandlingsplan?
– Vi ville hitta sätt att driva en diskrimineringspolicy mer konkret, säger Oskar Lundgren, programchef på AF och aktiv hos mångfaldsgruppen.
Föreläsningen började med att Filippa Swanstein beskrev den nya diskrimineringslagen, där ålder, kön och sexualitet är några av grunderna för diskriminering.
– Regeringen har velat sammanställa diskrimineringsgrunderna i en lag istället för flera olika. Dock kan den vara mycket mera komplex än vad man tror.
Efter att ett antal olika juridiska begrepp och definitioner introducerats, fick studenterna själva möjligheten att delta. Genom fem olika exempel på ärenden från diskrimineringsombudsmannen uppmanade Karin Henrikz och Filippa Swanstein studenterna att döma hur allvarlig situationen var.
– Det är ibland svårt att göra en bedömning då många av diskrimineringsgrunderna kan ha inverkan i fallen, fast oftast brukar en del vara mer framträdande, sa Karin Henrikz.
Från de konkreta fallen gick de sedan till arbetet med de egna planerna.
– Ju fler diskrimineringsgrunder ni har i er plan, desto svårare det blir att leva upp till den. Om man ska ha en likabehandlingsplan måste man veta att man kan följa den, förklarar Karin Henrikz.
Trots att de kom fram till att deltagarna
i seminariet hade en relativt homogen bakgrund, menade Filippa Swanstein att det inte skulle vara ett hinder för hur planerna ska anpassas.
– Man behöver inte sitta i rullstol för att ha förståelse för en person som sitter i rullstol, säger hon.
Antidiskrimineringsbyrån hade även tittat närmare på några av organisationernas existerande policies. De gav det generella rådet att göra en tydlig uppdelning mellan vision och mål.
– Visioner har ni många. Ni bara spottar ut välvilja i era planer just nu. Man måste ta fram en plan med mer konkreta mål, säger Filippa .
Vid fikarasten hann Lundagård prata med några av deltagarna om vad de tycker om initiativet.
Karin Gréen, Tamams studentförening i Lund
– Jag tycker det är bra att utreda begreppen för det är annars lätt att bunta ihop dem.
Johan Rosell, Utrikespolitiska föreningen
– Föreläsningen har varit väldigt intressant. Det finns många olika aspekter att tänka på efter detta. Det är också intressant att höra att Sverige inte ligger i framkant med diskrimineringsarbetet, vilket inte alla vet.
Linda Nilsson, Qurator på Wermlands Nation.
– Det är bra saker att tänka på när det gäller policys. Här måste man tänka mer brett.
Text: An Holmqvist