Bryt ner vallarna och öppna upp för mer tvärvetenskap. För att Sverige ska kunna hänga med som innovationsland ska ingen student häcka på endast en institution, tycker Elisabeth Gehrke.
Reinfeldt tycker att visioner är farliga och att vi ska akta oss för dem. Men vi måste prata om större visioner för utbildningen i Sverige. Vi har fortfarande möjligheten att föregångsland i utveckling men den möjligheten håller på att sakta glida oss ur händerna.
Vi har fastnat i en diskussion om utbildning som handlar om hur vi ska lösa de problem som finns idag. Det är för all del helt rätt, vi ska hantera de problem som finns idag men det räcker inte. Vi måste lyfta blicken ännu högre för att högre utbildningen i det här landet ska kunna leva upp till sin roll som samhällsfundament.
Sedan utbildningsreformerna 68 så har programutbildningarna ökat explosionsartat. Det finns stora fördelar med utbildningsprogram såklart, både för studenterna och lärosätet. De ger trygghet och gör planeringen lättare. Men så som utbildningsprogrammen ser ut idag är inte hållbara på sikt.
Vi lever inte längre i ett informationssamhälle utan ett innovationssamhälle. Det är i mötet mellan olika kunskaper som innovationer föds och vi måste skapa dom mötena även inom utbildningsprogrammen. De främsta lärosätena i USA har redan insett detta.
Vi måste skapa breddare ingångar, vi ska kunna ha teknikkunniga humanister, naturvetande ekonomer och samhällskunniga teknologer. En student ska inte kunna lämna ett svenskt lärosäte utan att jobbat tillsammans med studenter ifrån andra utbildningsbakgrunder.
Hela resurstilldelningssystemet måste reformeras. Så som det är nu så premieras de institutioner som behåller studenterna hos sig istället för att bygga upp tvärvetenskapliga program. Vi måste också se över de rigida examensrätter som finns idag, spränga de vallar som byggts upp mellan ämnen. Hur ska det se ut?
Det här ett gemensamt uppdrag. Näringslivet måste lära sig att förmedla de kompetenser de vill att studenterna ska besitta och inte fastna i en ekonomistiskt agenda. Björklund måste lyfta sig ur sin omorganiseringspsykos och bli lyhörd inför sina remissinstanser.
Vi studenter, lärare och forskare som befinner oss i akademin måste leverera visionerna som vi slutat att våga drömma om. Alla kan vinna på att vi tar upp diskussionen om vad högre utbildning ska vara för samhället.
