Ansvaret för brottsligheten i Malmö ligger på dig och mig. Det var budskapet i torsdagens Debatt i Lund. Lundagårds Ida Ölmedal kommenterar.
På varje paneldebatt finns det alltid en Mannen i publiken. Han har en fast stämma och en slående oförmåga att skilja mellan argument som glömts bort och argument som förkastats för att de helt enkelt var värdelösa.
När Debatt i Lund handlar om våldet i Malmö tar Mannen i publiken naturligtvis tillfället i akt att lyfta ämnet etnicitet.
Och det är förstås lika bra det, så att en panel vars gedigna kunskaper i ämnet är svåra att ifrågasätta får chansen att förklara rakt in i Newsmills kamera:
– Det sker en hopblandning av etnicitet och position i samhället, exempelvis klass, säger Tapio Salonen, professor i socialt arbete.
Malin Åkeström, kriminolog, utvecklar:
– Det svenska samhället utestänger invandrare i högre grad än andra samhällen. Det är svårt att få jobb och ta sig igenom skolan.
Eller bli expert och sitta i panelsamtal, kunde hon ha tillagt, med tanke på kvällens uppställning.
Så fortsätter Debatt i Lund att bjuda på det Debatt i Lund gör bäst. Det råder inte dramatik, knappt ens oenighet, men däremot levereras synpunkter grundade i år av research, diskussion och personliga erfarenheter.
– Malmö har haft problem med organiserad brottslighet länge, säger Tobias Barkman, kriminalreporter och författare till boken Maffiakrig.
– Det började med MC-gängen, och nu har vi en andra generations kriminella som vuxit upp med organiserad brottslighet som ett naturligt inslag i verkligheten. Det har blivit lättare för ungdomar att ta steget mot den allvarliga brottsligheten.
Tillsammans tecknar de bilden av Malmö som en dubbel stad. Staden som i stockholmspressen exotiseras som både gangsterstad och ett spännande ”framtidslaboratorium”.
Staden som framgångsrikt bytt industristämpel mot tjänsteskostym, samtidigt som uppåt var fjärde invånare är sysselsättningslös. Både förebild och skräckexempel när det gäller integration, och med skolor som Malin Åkerström kan kalla ”pissdåliga” samtidigt som Fredrik Ekelund talar om exceptionella lärarsatsningar.
Sammantaget blir det staden där hårdare vapenlagar möjligen kan stoppa spontanskjutningar, men knappast komma nära roten till problemet: ett utanförskap som tvingar människor in i kriminella miljöer.
– Den skyldiga, det är du och jag, säger Tapio Salonen som svar på debattkvällens titelfråga.
– Det är vi som skapar en långsiktig utveckling där människor lämnas vid sidan om. Sverige var som mest jämlikt i början av 80-talet. Det gäller framför allt barns uppväxtvillkor. Att barn vet från början att de inte är som andra är en grundfond för att skapa ojämlikhet, säger han.
Liam Norberg, författare och själv före detta bankrånare, talar om vikten av eldsjälar som kan tjäna som förebilder för ungdomar på avvägar.
– När jag kommer in här i Aten, tänker jag: ”tänk om jag hade studerat i stället”. Varför fanns det inte någon vuxen som sa var möjligt? säger han och fortsätter:
– Vi måste skärpa till oss när det gäller föräldrars och skolans ansvar.
– Men bakom varje förälder som inte kan ta sitt föräldraansvar, finns vuxen som inte mår bra och som kanske inte efterfrågad på arbetsmarknaden, säger Tapio Salonen och knyter ihop:
– Föräldrarna måste också vara en del av det samhällsbygge vi håller på med.
Fast medan vi reser oss och lämnar Aten konstaterar några av oss skamset att en ganska stor del av ”vi” inte var här ikväll. Och Mannen i publiken vandrar hem genom staden han aldrig skulle kalla ett segregationsproblem.
