Vad händer när den som hörs mest är den som vinner? Virve Ivarsson ser ett debattklimat som består av personangrepp och hatiska påhopp och undrar när överröstandet tog över övertygandet?
”Jag avskyr din åsikt men är beredd att dö för din rätt att uttrycka den.” Första gången jag hörde de orden var jag 14 år och föll pladask. Dock var det lite som att falla för den populäraste killen i klassen ett år efter alla andra. Det var liksom ingen som tyckte att jag hade hittat något särskilt revolutionerande. Men sedan dess verkar något ha förändrats.
Den 10:e mars demonstrerar Sverigedemokraterna i Malmö. Malmös nätverk mot rasism är där på motdemonstration. Deras mål är att överrösta Sverigedemokraterna så att ingen ska höra vad de säger. Ett agerande som bland annat försvaras av Richard Guillén på tidningen Yelah. Det är rätt att bua ut Sverigedemokraterna, menar han, eftersom deras politik drabbar de redan utsatta och det är makt och inte goda argument som styr samtalsklimatet.
Maria Svealand skrev i februari en essä om att det blir allt svårare att företräda feminism utan att mötas av kraftiga reaktioner. Att det ligger något i det märks på de reaktioner som några tjejer från Heleneholms gymnasium fick när de bildade en feministisk kör. Deras facebookgrupp överöstes av kommentarer som ”Ni är maktgalna kvinnor som inte vet er plats” och ”Jag ska leta upp er och knulla er i ansiktet era jävla slynor”. Och när djn Tove Wellton i augusti förra året postade uppmaningen ”Boka lite fler kvinnor” på Slakthusets facebooksida fick hon 537 kommentarer och blev dödshotad. Samtidigt kritiseras feminister i sin tur för att även de bruka osaklig debatteknik.
Visst, ibland frestar det att avbryta motståndaren och bara skrika att denne faktiskt är helt pantad. Men vad bevisar det? Och vad händer när fokus flyttas från att övertyga till att överrösta? ”Om den (…) västerländska demokratin ska överleva krävs det att meningsmotståndare är beredda att försvara varandras fri- och rättigheter” hette det på DN debatt härom veckan. Och jag håller med. Vi skulle alla må gott av att minnas hur snygg den där killen i högstadiet faktiskt var.
