I stordriftens högskolesverige är det de lokala högskolorna som får bita i det sura äpplet. När högskolorna går ihop kan allt centraliseras, och lokalerna eka tomma i ett land där inte alla kan ta sig in i de överdådiga universiteten, tycker Henrik Jonsson.
I och med senare års kvalitets- och autonomireformer är alla högskolor för tillfället utkastade på en organisatoriskt sett socialdarwinistisk arena där stordriftsfördelarna är enorma och de mindre lärosätena får betala priset. Alltihop listigt gömt bakom vackra ord om lärosätenas självbestämmande.
Därför kan regeringen med gott samvete säga att de ”inte ska lägga sig i”, men man vet förstås mycket väl i vilken riktning backen lutar. Redan i oktober ifjol skrev Jan Björklund utifrån just denna utgångspunkt om att de mindre lärosätena bör gå ihop med de större.
För ett par veckor sedan sa Riksrevisionen sitt i frågan. Mycket riktigt finns det en hel del stordriftsfördelar som sakta utarmar de lärosäten som inte har studentunderlag stora nog att gynnas av finansieringssystemet. Så bekräftas den självuppfyllande profetian. Låt oss hoppas att det stannar vid rena organisatoriska sammanslagningar. Risken finns annars att många utbildningar utanför lärosätets centralort rationaliseras bort.
Tittar vi på det som är Sveriges minsta högskola i skrivande stund, Högskolan Gotland, ser vi att en avsiktsförklaring redan undertecknats mellan nämnda lärosäte och kolossen Uppsala Universitet om ett samgående under året. Det här är förstås bara början.
Det talas ofta om utbildningskvaliteten och hur den ska höjas. Det ska vi också fortsätta med. Men vad som mer sällan förs på agendan är den breddade rekryteringen. För denna är de mindre lärosätena och de större lärosätenas satellitcampus oumbärliga. Jag vet exempelvis att Lunds Universitet jobbar stenhårt för att locka till sig studenter från studieovana hem till centralorten. Och det blir bättre.
Men fortfarande hänger den Lundensiska överdådigheten som ett skynke framför ögonen på många tänkbara studenter. Jämför man sammansättningen av studenter i Lunds stad och på Campus Helsingborg märker man snabbt att de är diametralt olika. Det är många som aldrig hade studerat vidare om de inte haft möjlighet att läsa i exempelvis Kristianstad, Skövde eller Gävle. Därför är det av yttersta vikt att de små lärosätena får fortsätta att ge utbildningar från sina respektive geografiska positioner den dag de går ihop med högskolesveriges titaner.
