Vad är grejen med tandem? Man åker buss till Göteborg, dansar loss på Götaplatsen och varvar sen tandemcykling med bussdisco tillbaka till Lundagård där man badar i fontänen. Uppvuxen som jag är i Uppsala och därmed tidigt förälskad i det kaos som är valborg inser jag att detta kan bli fett. Men jag tänkte att jag kanske skulle uppleva det lite på håll. Ta några kort, ställa några frågor, skratta åt kaoset och sen sätta mig på behörigt avstånd igen. Plötsligt befinner jag mig istället liggandes i en sovsäck på en bänk utanför Blekingska nationen med skorpor, DN och 600 kronor i kontanter. För ska man på allvar kunna säga något om tandem, så ska man väl uppleva det?
Dock känner jag mig både exalterad och rädd. Min bild av tandem är någonstans en blonderad man i pikétröja och kortbyxor som står med ena handen i luften och diggar till ITS-ITS-musik. Och nog för att det kanske inte är så långt bort från mig själv, men jag kan ändå känna viss tveksamhet inför vad jag har gett mig in på. I Lundagårds rapportering från förra året läser jag att en låg bro skalade taket av Wermlands nations buss 1984 och att Juridiska föreningens buss välte in i en elstolpe ”med en mindre eldsvåda som följd” 2004. 24 timmars fest, alkoholflöde och tandemcykling – Är det verkligen jag? Jag anar att svaret faktiskt är ja. Och jag är glad att jag är så funtad att jag snarare säger ja till oprövade aktiviteter än nej. Min övertygelse är också att trams och fest på blodigt allvar kan vara det bästa som finns. Ändå är det med skräckblandad förtjusning jag kastar mig ut i tandemäventyret och bloggandet. För är det något jag lärt mig av mina valborgdagar så är det att när trams och fest på blodigt allvar är på schemat så kan så gott som allt hända.
Dock kan jag inte låta bli att bli annat än pepp av klipp som de här : http://www.youtube.com/watch?v=sopiSKR5eu0
