Det sprider sig i vårdoften, och lockar fram känslorna vi trodde att vi glömt. Årets första grillning värmer hjärtat hos många, men är också lika mycket av en pina. Annika Skogar är trött på årets stora fritidsintresse precis innan det startat.
Förra helgen inleddes åtminstone i min bekantskapskrets grillsäsongen. Lukten av tändvätska och den gemensamma övertygelsen om att det visst gick att sitta ute gjorde oss alla pirriga av vårkänslor.
Återigen inleddes således också säsongen då jag, och andra vegetarianer med mig, får inta rollen som den jobbiga personen som ska envisas med halloumin som ändå bara trillar genom grillgallret. Som minst tre gånger varje grillkväll får svara på frågan om vi verkligen inte ska ha oss en korv.
Slå upp en svensk kokbok och du kommer ofrånkomligen mötas av hundratals recept med huvudingrediens kött. Fira vilken svensk högtid som helst och det kommer aldrig slå fel. Ditt ”Nej, tack jag är vegetarian” kommer mötas med skeptiska blickar och frågetecken.
Det här är ingenting nytt. Alla kan argumenten. Övertygade eller inte har vi alla hört om både klimat-, etik- och hälsoaspekterna. Trots detta är det här ett ämne som liksom alkohol är hopplöst att föra på tal. Att något är gott och roligt kan ständigt legitimera vad som helst. Alla invändningar mot detta möts ideligen med stridsyxa, stämningsdöd och präktighetsstämpel.
Det är inget nytt men jag kan ändå inte förstå hur köttätande ständigt refereras till som en mänsklig rättighet. Kampanjen ”Köttfri måndag” presenterade i början av året ett förslag om att storhushåll skulle servera vegetariskt en dag i veckan. De skitarga rösterna lät sig inte vänta. Ett övergrepp på skolbarnen, hävdades det i TV4:as Kvällsöppet när ämnet kom upp till debatt.
Anders Borg, gäst hos Studentafton förra veckan, fick frågan varför han äter kött. Med irritation utbrast han att ”man överlever bättre om man äter kött”. Det vet både han och jag att det gör man inte alls men han, liksom många med honom, tycks anse att den frågan är väldigt obefogad.
Just därför förundras jag ständigt över att vegetarianen får inta försvarsposition så fort någon börjar leta grillkol i grannkorridoren. Just därför är jag trött på vårens största fritidsintresse redan innan termometern hunnit stiga över femtongraders-strecket.
