Den 16:e april närmar sig än en gång. Så vad ska bli nästa kapitel i boken om ditt liv? Maria Rosén stod i valet, men undvek kvalet och sökte upp en ny stig i akademin.
Författarinnan sätter sig till rätta, plockar fram sin fjäderpensel och målar linjer som blir till sirliga bokstäver på pergamentet. Bokstäver som bildar ord som bildar meningar som i perfekt tydlig ordning tecknar den dramaturgiska kurvan. Ända till dödläget uppstår. Skrivkrampen. Mitt i The point of no return.
Just nu lever jag i det kapitlet av mitt liv som jag omsorgsfullt planerade den 15 oktober 2011. Den 15 oktober 2011 valde jag hur dags jag skulle gå upp på morgnarna, åt vilket håll jag skulle cykla och vilket språk jag skulle tala när jag beställde min kaffe-att-ta-med. Då valde jag ännu en vår med nationsköer och sol på Stortorget. Då valde jag också ännu en vinter i vännernas fikavärme och med förväntanspirret på väg till festen på AF-borgen. Den 15 oktober valde jag ännu en Lundatermin.
Det fanns en tid då jag inte behövde göra något val. Det fanns en tid då jag inte kunde välja, för i synopsisen till boken om mitt liv fanns planer i perfekt prydlig ordning, planer som skulle leda fram till min examen vid Lunds akademi.
Jag trodde att bara jag fick min examen skulle resten kännas så solklart. Då skulle jag bli så där moget vuxen och sluta kalla mina kompisar för kompisar och i stället börja kalla dem ”mina väninnor”. Men nu är efter examen-tiden kommen, och mina kompisar är fortfarande ”mina kompisar”, och jag känner mig fortfarande som samma vanliga jag.
Och nu har jag examensbeviset och friheten i min hand. Jag har nått The point of no return. Jag har fått skrivkramp, och dokumentet med synopsisen har inte fler rader kvar att vägleda mig med. Det finns ju så många möjliga fortsättningar på boken. Och jag som har så svårt för att göra val, som så gärna skjuter på valen till klockan på allvar tickar ner mot deadline. Men att inte välja är också ett val, och det är ett val jag inte vill göra.
I stället bestämmer jag mig för att följa min dröm, och ta till höger i vägskälet. Vägen ut ur förvirringen för mig visar sig vara ännu ett års förkovring i akademin, för att komplettera den examen jag redan har och utforska den medievärld som jag är så nyfiken på. Jag bestämmer mig för att komplettera min översättarutbildning med en ny bana inom journalistik, design och medier.
Jag loggar in på antagning.se. Dags att skriva nästa kapitel i boken om mitt liv.
