När en akademisk karriär ses som ett nedköp jämfört med sin motsvarighet i näringslivet måste något ske. Men ett yttre ansiktslyft kommer inte att räcka, det slutna inre måste bort, tycker Henrik Jonsson.
En karriär inom universitetet ses av väldigt många som en sista utväg snarare än ett förstahandsval. För att vara konkurrenskraftiga när näringslivet skruvar upp sin jakt på kompetent arbetskraft måste akademin kasta av sig kufstämpeln.
Det krävs förändrade föreställningar om den akademiska karriären såväl utifrån som inifrån. På utsidan har näringslivet sprungit ifrån akademin och sitter nu otvivelaktigt ohotat och bekvämt på tronen som det självklara valet för den som vill ta sig långt här i livet. Det är entreprenören som krönts till kejsare. Buga skall vi för den som rest sig ur det vardagliga knegets dimma och startat ett företag. Det är således inte speciellt märkligt att det är just denna person som så många vill vara.
Det krävs ett omfattande och långsiktigt lobbyarbete för att måla om fasaden på den akademiska karriärens hus så att det ska se inbjudande ut för möjliga spekulanter. Men det räcker inte där. Även interiören är i behov av renovering. Hos dem som trots allt är kvar på insidan är uppfattningen om vetenskapens renhet och överlägsenhet som fastetsad.
Med de attityder som finns på vissa håll inom akademin riskerar den oerfarne att avspisas redan i farstun just på grund av sin oerfarenhet eller sin yrkesmässiga bakgrund. Just i det avseendet är det väldigt lätt att ge en poäng till de studenter som snabbast möjligt vill tugga sig igenom sin grundutbildning för att börja mångla topplån till småbarnsfamiljer.
Häromveckan attackerades LU-anställda Ann Heberlein verbalt sett våldsamt av en Chalmersprofessor. Över Twitter ifrågasatte han hennes vara eller icke vara i akademin just för hennes brist på publikationer. Något som förstås stärker sinnebilden av den introverte och narcissistiske professorn som närmast tycks ha förväxlat begreppen bibliometri och människovärde.
Vi kan förstås inte ha det på det viset. Akademin har en oerhörd potential. Kunskap genom forskning är en murbräcka stark nog att förr eller senare slå hål på såväl svält som korruption. Men det kommer att ske så mycket långsammare om man på eget grepp låter sig brain-drainas på det sätt som sker idag. Universitetet är hippt, låt oss visa det!
