Han är en frispråkig mellanösterndebattör och en av världens främsta forskare på Iran. Men Eric Hooglund ser trots allt sina studenter som sin största bedrift.
– Ursäkta men jag känner igen dig! säger en försiktig röst på engelska till Eric Hooglund.
Ett par har nyfiket suttit och iakttagit honom ett bord bort på kaféet och ger sig nu till känna. Eric Hooglund, som hört paret prata persiska, visar prov på sina språkkunskaper och sedan följer en munter konversation. Den ena kvinnan tar sig för bröstet.
– Jag får hjärtklappning, vilken ära att få möta dig, säger hon strålande och förklarar att hon läst iranistik i Uppsala där Hooglund är ett välkänt namn.
Eric Hooglund ler stort, men tar annars uppståndelsen med ro. Han är Iranexpert och bland de kunnigaste i världen när det kommer till mellanösternkunskap. Dessutom kan han lägga redaktör för den vetenskapliga tidskriften Middle Eastern Critique till sin meritlista. Sedan ett och ett halvt år tillbaka bor han i Lund och arbetar som gästprofessor på Centrum för mellanösternstudier.
Men vi snabbspolar bakåt ett par decennier till hans första möte med Iran.
– Eftersom jag alltid har varit mer intresserad av fred snarare än krig gick jag med i fredskåren, och blev av en slump skickad till Iran. Jag lärde mig persiska och arbetade som engelsk- lärare i en liten iransk by i två år, säger Eric Hooglund.
Mötet med den främmande kulturen var först chockartad. Från att ha varit en ung historiestudent med en naiv tro på världen fick han helt plötsligt nya pers-pektiv.
Det här var innan den iranska revolutionen och de som engagerade sig politiskt eller kritiserade den sittande monarkin riskerade att bli arresterade av den hemliga polisen, berättar Eric Hooglund.
– Folk sa att detta var resultatet av USA:s utrikespolitik eftersom de understödde monarkin. Skämtsamt kallade mina vänner mig för en amerikansk spion. Iran gav mig en mer realistisk syn på världen och vad mitt eget land kunde ställa till med.
Iran har sedan dess löpt som en röd tråd genom hela Eric Hooglunds liv. Han återvände hem till den amerikanska östkusten och studerade internationella relationer och mellanösternkunskap och har sedan dess gjort fältarbete och undervisat i Iran i flera omgångar.
Eric Hooglunds huvudsakliga forskningsområde är rural utveckling. Han har vigt stora delar av sitt liv åt att studera landets modernisering genom landreformer. Han har även ägnat sig åt jordbrukspolitik, både före och efter revolutionen i Iran. Genom åren har han skrivit sex egna böcker och över hundra artiklar inom ämnet.
Målet med all mellanösternforskning är att gå bortom stereotyperna. Man måste se bortom den vanliga bilden av Mellanöstern som flimrar förbi på nyhetssändningarna för att kunna förstå komplexiteten i ett samhälle, tycker Eric Hooglund.
– Studerar man exempelvis islamologi ska man fokusera på kulturen och inte bara religionen. Min hållning har alltid varit att västerländska politiska teorier är helt värdelösa om de inte går att applicera på Mellanöstern. Teorier ska vara universella! Jag vill tro att mina teorier om Irans rurala utveckling är universella. Min forskning utmanar den kapitalistiska och neoliberala synen på jordbrukspolitik, säger Eric Hooglund självsäkert och stryker sin mustasch.
Han berättar att han helst finansierar sin egen forskning och har därför hållit sig undan från tankesmedjor.
– Ibland kommer jag med fakta som beslutsfattare inte vill se. Jag gillar inte att vara tvungen att skriva något som andra människor vill att jag ska skriva, konstaterar han.
Studerar man mellanösternkunskap idag har man en högst föränderlig region som arbetsfält. Eric Hooglund har inga skygglappar mot den politiska samtiden och pratar ofta, gärna och mycket om den arabiska våren. Han blundar inte heller för det egna hemlandet USA:s roll i Mellanöstern och det glimmar till i hans ögon då han går in på den senaste tidens störtade diktatorer.
– Det är mycket osmakligt att Usama bin Ladin avrättades istället för att åtalas. När det kommer till mänskliga rättigheter kan man inte kompromissa. Jag skulle aldrig, aldrig, tillåta det om jag var president. Men jag skulle ju aldrig bli vald till president förstås, tillägger han och skrattar lite.
Om man ska döma av paret på caféts reaktioner när de förstod vem som satt och åt lunch bredvid dem, åtnjuter Eric Hooglund en hel del stjärnglans. Trots detta är hans största bedrift i livet rollen som lärare – och visionerna är högt satta även här. Den här terminen är han handledare åt sju masterstudenter, en ganska stor arbetsbörda, men att undervisa har alltid varit en viktig och självklar del av hans arbete.
– Jag gillar fortfarande att forska och att utveckla mina idéer. Men jag vill tro att mitt största bidrag till forskningsfältet är att lyfta fram yngre forskare som ska publicera vetenskapliga artiklar för första gången. Det har jag kunnat göra tack vare mitt arbete som redaktör för tidskriften Middle Eastern Critique, säger Eric Hooglund.
Det är viktigt att låta studenterna experimentera och tänka själva. Han vill inte vara begränsande.
– Jag har handlett studenter och doktorander som till slut har skrivit böcker som sålt bättre än mina egna, då blir jag stolt men jag tycker samtidigt att det är deras egen förtjänst.
Han avslutar med en småsvulstig metafor:
– Många andra lärare håller inte med mig om min syn på undervisning. De säger att en regnbåge är grön och röd och blå. Men jag har alltid sagt att då man ser en regnbåge ska man se alla tusentals färger i den.
