I rankningars skugga pågår en huggsexa om ditt studieval. Men vem tjänar på att din kurs ska behöva sälja in sig själv? Inte är det den villrådiga studenten i alla fall.
Studievalet innan den 16:e april har varit på mångas läppar den senaste tiden, så också hos mina vänner. Det var chansen att gå vidare i den akademiska karriären, att fördjupa sig eller hitta en outforskad stig. Men bara vid Lunds universitet finns det runt 2000 kurser att gotta ner sig i. Så hur ska den som inte gräver ner sig i debatten om utbildningskvalitet hänga med?
Att påverka ditt studieval har blivit allt viktigare för Sveriges utbildningar. Genom våra godkända antagningsbesked tilldelas högskolorna ekonomiska medel och kurserna kan därigenom överleva. På utbildningsmarknaden blir alltså du och ditt studieval ett hett byte. Detta leder i sin tur till många leende annonser som uppmuntrar till val av deras kursort och utbildning.
Och det finns fler än annonsmakarna som vill ge oss snabba svar. Svenskt Näringsliv, tidningen Fokus och U-rank har alla gjort sina försök att ranka högskolorna mot varandra i studievaltiderna. Det är exempelvis bäst att läsa vid Lund om du vill bli medicinare, säger en av alla rankningar. Detta borde väl göra valet enkelt för den studenten som vill läsa där det är just ”bäst”?
Men, såsom vår egen rektor skämtsamt uttryckte sig, så har lärosätena ett vetenskapligt kritiskt förhållningssätt till rankningarna, utom när det går bra för det egna lärosätet förstås. Det är trubbiga rakningsverktyg som används och internt i högskolesektorn betraktas de därför snarare som kuriosa. Men, för mina polare som står i valet och kvalet har nog ändå topplaceringarna i tidningsrubrikerna större inverkan. Hur ska då den oinsatte studenten veta vad som är det bästa valet?
Det finns tyvärr ingen quick fix. För min vän föll valet på Lund genom att han kollade igenom föreläsarnas forskningsområden. Genom att se vad det var som fick lärarna att gå igång, kunde min polare bilda sig en egen uppfattning av vad som väntade. Det var ett krävande jobb, men jag börjar alltmer se metodens fördelar.
I vårt val är det oftast utbildningskvalitet vi söker, men i slutändan är det inte i trubbiga rankningar, annonskampanjernas kursbroschyrer eller i de leende ansiktena som vi får de svar vi behöver. När marknaden får styra så tjänar alldeles för få på att lärosäten flyttar medel från utbildning och forskning till marknadsföringen i kampen om dig.
Genom att skapa sin egen måttstock kunde min vän bilda en uppfattning som han sedan kunde stå bakom. I slutändan blev utbildningen såklart inte det som min kompis förväntade sig, men den egna granskningen gjorde också att han blev mer engagerad i den utbildning som han valt. Detta borde väl om något leda till högre kvalitet?
