I dag är det måndag. Och valborg. Vi firar våren, magnolian och livsglädjens återkomst. Men bara för det behöver vi inte stänga av totalt. Annika Skogar minns tillbaka på hur det var att själv vara fjorton, och efterfrågar lite omtanke i parken.
Minnet av:
Tre centiliter sprit och två liter fanta. De inlindande lögnerna om filmkväll. Den alldeles för tunna jackan och de nya vita skorna. Busstider nerplitade i handflatan och ett hjärta fyllt till lika delar osäkerhet som spänning. Den helt orimliga tanken som fyllde kroppen att den här kvällen skulle kunna förändra allt. Den sekundsnabba insikten väl på plats att nej, det här kommer bara bli fel.
Minnet av valborg i en mellanstor svensk stad under första halvan av 2000-talet.
Jag slipper det nu. Jag älskar det faktum att jag aldrig mer behöver vara fjorton år och behöva genomlida en kulmen av besvikelse, osäkerhet och lastbilsvodka. Att jag får göra som jag vill och väl tillbaka i skolan behöver jag inte tillverka efterhandskonstruktioner om min sjuka valborg.
Samtidigt som jag njuter så kommer Stadsparken här i Lund fyllas av fjortonåriga harhjärtan som för första gången blir fulla på smuggelsprit från andra sidan sundet. Femtonåringar som missar sista bussen hem och somnar i en buske. Men också tjugotreåringar som inte kan sluta spy ner i ankdammen. Vi kommer skratta åt dem, på sin höjd skaka på huvudet.
Det är ju så fel. Jag önskar att sista aprils baksidor kunde utrotas. Att allt kunde bli en riktigt bra fest. Bara.
Det handlar inte om att dela ut pekpinnar och predika om alkoholens förrädiska konsekvenser. Inte heller om att fördöma valborg som moraliskt förkastligt. Att inte ta tillvara på denna dag som gör Lund unikt och lockar människor från hela Sverige vore bara synd. Att inte vara en del av den stora fest då det faktiskt är möjligt att inse hur många studenter som finns i staden vore tråkigt.
Det handlar snarare om en påminnelse om det som kallas omtänksamhet.
Det är fest och alla är bjudna. Just därför borde vi också bry oss om varandra.
Hamnar du i samma bajamajakö som en fjortonåring: berätta att det inte alltid kommer kännas som det gör. Har grannfilten hällt i sig en sjuttis på en halvtimma: bjud på en kaka och lite vatten.
Ta hand om varandra. Bli full eller var nykter. Men mest av allt: fira allt det där som pirrar i kroppen.
