Vi säljer inte vår kropp till sågverket, men akademikers arbetsmarknad liknar mer städerskans än företagarens. Det pressar ner din lön och borde om något leda eftertanke under första maj, skriver Jesper Alex-Petersen.
I New York gjorde fackförbunden gemensam sak med studentrörelse på och demonstrerade på Första maj. Detta ska vara något nytt i USA. Vanligtvis deltar inte amerikanska fack när resten av världen demonstrerar, men finanskrisen har fört människor samman.
Slagordet ”Vi är de 99 procenten”, har börjat sjunka in och nya allianser bildas.
Ironiskt nog är situationen den omvända i Lund. Här finns radikala som demonstrerar, men sällan är det studenterna. De intar hellre en frukostbuffé på Grand. Möjligtvis framför kårordförande några artiga synpunkter till rektorn.
Tyvärr tyder mycket på att betydligt fler studenter än sjuksköterskorna har anledning att fundera över sin situation som säljare på arbetsmarknaden. I den prekära situation det innebär att ständigt vara beroende av att någon är beredd att köpa ditt arbete exploaterar företag den flexibilitet du tvingas till och tjäna stora pengar. Och denna situation är långt ifrån förbehållen industriarbetare. Andelen högre tjänstemän med erfarenhet av arbetslöshet har dubblerats på 20 år och ”mer än var tredje högre tjänsteman har personligen upplevt sin anställningstrygghet hotad vid personalneddragningar det senaste året jämfört med runt 26 procent av arbetarna.”
Proletariatet ändrar form. I ett försök att bättre fånga utsattheten i ett samhälle där makten finns hos de som äger och deras nära har det fusionerade uttrycket prekariat myntats i vilket vi studenter tveklöst kan ingå. Och inte bara framtida tjänstemän. Ska du bli egenföretagare måste du också sälja arbete. Analyserar du enmansföretagares villkor inser du att deras situation i betydligt större utsträckning liknar daglönarens – känd från journalfilmer om fattigsverige och Vi kallar oss-kampanjen – än Wallenbergs.
Lönekonkurrensen håller nere priset på arbetskraft, det vill säga din lön, och de som tjänar på det är en försvinnande liten del av befolkningen. Du blir fattigare och köpkraften minskar generellt i samhället vilket leder till arbetslöshet, ökad risk för finanskris och ännu mer press neråt på lönerna. Men facklig makt och politik påverkar utvecklingen. Det är därför amerikanska fackföreningar demonstrerade igår. Vad gjorde du?
