Alla som gillar fotboll är inte idioter, men alla idioter gillar fotboll. Kenneth Carlsson är trött på att hans käraste nöje är fullt av hat, men ser sin del i problemet.
Nästa torsdag är det skånskt fotbollsderby, men att euforin inte infinner sig beror inte bara på den senaste tidens dåliga spel. Jag vet vad som väntar utanför.
Att gå på derby har nästan slutat vara kul. En veckas ångest inför rädslan att förlora. Sedan ett tåg till Malmö med två val. Att ett, antingen bli ledsagade i 45 minuter runt Malmö centrum av ett hundratal poliser på helspänn, eller två, gömma allt rödblått i väskor och smyga ut via Triangeln bland testosteronstinna killar från motståndarlaget. Med rädslan att bli påhoppad vid Pildammarna utan att någon bryr sig. När man är en del av motståndarna minskar människovärdet radikalt.
Jag är trött på att ta ett moraliskt ansvar för derbyts samlade idioti. Smällare mot hästar, vandaliseringar av pubar och gator, alla slagsmålen.
Jag väljer att inte se mig som en av dem och jämför mig med min gamla barndomskompis. Oskiljaktiga när vi var fem år, men vi har inte talats vid på över femton. Vi ser varandra på läktaren varje match. Jag är den lugna betraktaren. Han är huliganen som inte tvekar på att söka upp motståndarsupportrarna och börja veva med nävarna.
Men jag älskar derbyt för spänningen och den byggs upp av rivaliteten. Jag älskar att se motståndarna få pisk. Jag skulle gärna slippa allt hat som blossar upp och exploderar i samband med matchdag. Ett hat jag inte alls är en del av. Eller är jag det?
Det närmar sig slutet av match och mitt älskade HIF går mot kryss och ytterligare två tappade poäng. Motståndarspelarna ligger och fejkar skador för att låta tiden gå. Ilskan kokar på min läktare.
– RES DIG UPP DIN JÄVLA SKALLE-PER, vrålar jag i frustration.
Min ilska är fullständigt ärlig. Spelaren förstör för mitt lag och rör upp mina känslor.
Framför mig står en grupp tolvåriga killar och tittar på mig, nästan beundrande.
Jag känner hur mitt idioti slår en ytterligare rot i dem. Hur mycket formar min frustration nästa generations bild av motståndarna? Vilket hat för jag med mig över?
Kanske borde ändå vi alla rannsaka oss själva och fundera över vad vi egentligen skriker på läktaren.
* Skalle-Per är för övrigt ett ganska kul substitut mot valfritt grövre ordval.
Helgens tips
Vill du ha ett Litteraturhus i Lund, med möjlighet att skriva och lyssna på intima uppläsningar? Konceptet finns redan i Köpenhamn, och nu finns visionen om att skapa något liknande här. I Domkyrkoforum pågår aktiviteter hela helgen. Klockan 19 i kväll arrangeras författarstafett där fem Skåneförfattare läser ur sina verk, till tonerna av en jazzorkester.
Lördag: Akademiska kapellet arrangerar vårkonsert inne i Palaestra. När Frida Hyvönen kostar 350 spänn på ett utsålt Victoriateatern, kan du njuta av vackra toner för en billigare studentpeng.
Söndag: Med en text om huliganer i ryggen och ett derby runt knuten, lyssna på P1:s Tendens temaserie ”Idrott att hata till. Tre halvtimmeslånga reportage som går in bakom huligankulturen. Komplettera med att låna Stefan Mendels ”Med uppenbar känsla för stil”.
