Konungariket Sverige rustar för prinsessdop med pompa och ståt. Maria Rosén minns rosaskimrande dagisdrömmar om ett liv som prinsessa, innan vuxenlivet kom med insikterna om prinsessornas ständiga prestationspress. Nu hoppas hon att en ny sorts framtid väntar prinsessan Estelle.
Nu har vintern rasat och monarkisverige börjar göra sig redo för den 22 maj. Prinsessan ska träda fram (okej då, bäras fram) i offentligheten och någon modemedveten person, förslagsvis Ebba von Sydow, kommer betrakta hennes outfit med sina modemedvetna ögon och ge ett proffsbetonat dopsärksutlåtande. Så börjar den. Bedömningen.
När jag gick på dagis på 80-talet ville nästan alla flickor bli prinsessor. Vi kammade omsorgsfullt våra Barbiedockors långa blanka prinsesshår, och hade skira drömmar om ett liv på ett slott med en fager prins vid vår sida. Det har gått några år sedan dess. Drömmen om lyxliv på slottet smalt undan för andra drömmar; vi ville ut i världen, vi ville flytta till Lund och bli sjuksköterskor och jurister, söka äventyr som backpackers och säsongsarbetare, bilda egna familjer och köpa en egen bostadsrätt.
I hela Sverige var det bara två flickor som fick leva ut drömmen om prinsesslivet. Det är samma två flickor vars prestationer i skolan och på jobbet utvärderas av kritiska ögon varje dag, vars kärleksproblem är en ständig följetong på glättat papper. Samma två flickor som fick avslöja sina ätstörningar och sina krossade förhållanden inte bara för släkten vid släktmiddagen utan också inför hela svenska folket.
Jag tillhör dem som är hyfsat nöjd med vår kungafamilj. Som faktiskt litar på att kronprinsessan Victoria och prins Daniel kommer att göra ett hyvens jobb med att marknadsföra vårt avlånga land. Dessutom tillhör jag dem som tycker att kungahusets arbete inte bara bör, utan faktiskt måste, ha någon typ av granskning. Men det är när den nödvändiga granskningen blir till skärskådande kritisk bedömning som den fina gränsen överskrids, och nu har den överskridits med råge.
Därför får jag lite ont i magen när jag ser rubrikerna i tidningarna som välkomnar prinsessan Estelle. De där tidningarna som redan har börjat bedöma, på samma sätt som kronprinsessan Victoria blev bedömd någon gång på 90-talet när hon började hoppa över middagen.
Jag hoppas att prinsessan Estelle får bli bedömd för mer än sina prestationer. Att hon blir omtyckt inte för att hon är av kunglig börd, utan kanske bara för att hon råkar vara den i klassen som är bäst på att lyssna när kompisen har problem med pojkvännen. Jag hoppas att prinsessan Estelle får bli omtyckt bara för att hon är Estelle.
