Under de kommande veckorna intas universitetet av Victoria Skogbergs videoinstallation, i regi av Galleri Pictura.
En tjuv som smitit in genom portarna till det pompösa universitetshuset, på jakt efter dyrbar konst.
Så känner jag mig där jag står villrådig framför den storslagna trappan, borttappad.
Ursäkta, vet ni något om en pressvisning? frågar jag några män som bär runt på stora träbänkar. De vet inte. Förutom männen är byggnaden död men jag har överlevt. Jag ska ju på pressvisning.
Tack och lov för teknologin som gett mig mobiltelefonen. Efter ett kort nödsamtal kommer Alexander Nilsson från studentföreningen Galleri Pictura till min undsättning. Han visar mig förbi en stor tung dörr in i en nästan tom sal.
Här står stolar prydligt uppradade och mot ena kortsidan är en filmduk uppsatt. På duken visas i en tom, gammaldags föreläsningssal. En mansröst hörs ekande från filmduken, den talar akademisk engelska om att överleva döden. Det skulle kunna vara en professors röst, men ingen professor står i talarstolen.
Det är konstnären Victoria Skogbergs videoverk What Science Cannot Tell Us som visas. Ljudet kommer från ett föredrag om ”The Survival of Bodily Death” på Glasgow University. Och tanken på att överleva döden i kombination med ett tomt rum är intressant, tycker Victoria Skogberg.
– Tanken är att man ska bli medveten av rummet på duken, och samtidigt rummet man själv är i. Även det mentala rummet, förklarar hon och fortsätter:
– Och var är människorna som låter i salen? Är de döda, i ett annat utrymme eller är det ett minne? Jag leker med idén om rumslighet och närvaro.
Utställningen börjar här på galleriet i universitetshuset, men ska sedan flytta runt till olika föreläsningssalar, på olika institutioner. Runtflyttandet är en viktig del av utställningen.
– Jag hoppas att man kommer kunna gå in i en sal och fastna lite grann, säger Victoria Skogberg.
Hon tänker sig att man samtidigt som man lyssnar på den föreläsande rösten kan börja följa stolsradernas mönster, se hur taket böjer sig och lägga märke till taklampornas lysande former. Många av hennes verk handlar om rummet i rummet i rummet.
Och rummet ligger alltså för tillfället tre trappor upp i det ståtliga Universitetshuset. Dit kan andra konsttjuvar som jag kan gå på vernissage på fredag klockan 15.
