Bananen du äter. Jeansen du köper. Semesterresan du bokar. Genom våra val upprätthåller vi den värld vi har i dag, menar Cynthia Enloe, Lunds universitets färskaste hedersdoktor.
De senaste fyrtio åren har den amerikanska statsvetaren Cynthia Enloe rest världen över för att upptäcka hur militarism och förtryckande strukturer finns i allt vi gör. Med en feministisk nyfikenhet som verktyg har hon förvandlat läsarens privatliv till internationell politik.
– De flesta människor vet egentligen att det är en kambodjanska som syr jeansen de har på sig men det finns aldrig ett tillfälle att riktigt uttrycka tankarna kring det. Det som står i mina böcker kan alla relatera till och antagligen är det därför de blivit så lästa. Bananen vi äter har en historia, den hamnade inte bara i fruktdisken.
Tanken på att allt är politik lämnar dock lätt den enskilde i hopplöshet. Om allt vi gör sker på bekostnad av någon annan samtidigt som affärerna lockar med extrapriser och studentplånboken skramlar tom, hur kan man då göra något rätt?
– Det absolut viktigaste är att vara medveten. Det gör oss obekväma att tänka på att den där bananen kom till vårt frukostbord eftersom en kvinna i Honduras stod med händerna i kemikalier och tvättade den. Det får oss att skämmas. Men också att ta ansvar.
Nästa steg, menar Cynthia Enloe, är att se hur man kan bidra till en bättre värld. Undersöka vilket företag som är det bästa av alla dåliga. Köpa rättvisemärkt.
– Men jag bojkottar aldrig någonting helt om inte arbetarna på andra sidan har gett någon slags signal om att de vill det, säger hon.
Som en röd tråd genom statsvetarprofessorns forskning löper militarismen. Det är ett begrepp som ofta möts med frågande blickar. Många tror det vara en abstrakt och svår teori, men det är något som Cynthia Enloe avfärdar. Tvärtom.
– Militarism är en bukett av vardagstankar. Det är något som vi lär oss undermedvetet och när vi märker att andra människor har samma tankar så drar vi slutsatsen att det är helt normalt, något vi ska tänka. Är det till exempel naturligt att föreställa sig att alla har fiender? Svarar du ”javisst, det låter rimligt, alla har fiender” så gör inte det dig militaristisk men vi har oundvikligen den första byggstenen. Vi kan fortsätta med fler frågor, är det till exempel naturligt att män beskyddar kvinnor? Som du märker handlar inte det här speciellt mycket om kärnvapenstrategier och invasion av andra länder men allt det här är idéer som gör dig mottaglig för just det.
Cynthia Enloe nämner de NATO-övningar som ägt rum i norra Sverige de senaste åren. Varför tycker vi, som genom en stor del av den morderna historien ansett oss vara neutrala, att det är okej? Vad finns det för bakomliggande antaganden?
Cynthia Enloe menar att Sverige, trots den fred som vi haft i över 200 år, är ett militariserat land.
– Det går givetvis inte att jämföra er grad av militarisering med USA:s. Däremot tror jag att ert land är mycket mer militariserat än vad människor utanför Sverige tror, och mycket mer militariserat än vad människorna i landet inser. Det viktiga är att ni jämför er med vad ni skulle kunna vara.
Militarism eller inte. Att leka krig är kul. Det går det inte att sticka under stol med. Spelar det verkligen någon roll om några personer med sunda värderingar och med världsfred som dröm spelar laserdome en eftermiddag?
– Grejen är, som sagt, att militarism består av små, små byggstenar. För att få stopp på det militaristiska samhället måste vi plocka isär de här idéerna sten för sten. Då spelar det roll hur du roar dig. Det är visserligen bara en liten sten och det leder inte automatiskt till NATO-övningar i norra Sverige men när du lägger ihop alla små stenar så… Jag lekte cowboy och indian när jag var liten. När jag tänker tillbaka på det, kan jag fundera på vad det gjorde mig mottaglig för. Jo, idéer om hur européerna erövrade Amerika och att vapen var ett bra sätt att lösa konflikter. Vi måste skapa spel och nöjen som inte matar militarism. Vi måste få alla att inse att det är roligare med spel som inte går ut på att döda.
I sommar är det dags för slutförhandlingarna i FN kring det globala vapenhandelsavtal som civilsamhället har kämpat för sedan i början av 90-talet. Enligt Amnesty är vapen i dag något som är mer oreglerat än både export av flaskvatten och dinosaurieben. Avtalet ska förpliktiga stater att ha kontroll på sin export och import av vapen, men den ska också innehålla en normgivande del. Där ska det klargöras hur och till vem det är okej att sälja vapen. FN:s medlemsländer står inför en mycket tuff uppgift. På en månad ska de enas kring riktlinjer och alla beslut ska tas med konsensus. Risken för att avtalet blir tunt och intetsägande, precis som tidigare klimatavtal, är uppenbar. Debatten kring och rapporteringen inför sommarens konferens har varit i stort sett obefintlig i Sverige.
– Åh, det är exakt samma sak i USA, säger Cynthia Enloe och fortsätter:
– Det här är ett slående exempel på hur militariseringen ännu en gång kommer in i våra liv. Det här vapenhandelsavtalet är något som egentligen berör alla människor på jorden eftersom det är vi som i slutändan utsätts för vapnen. Men eftersom området anses vara så tekniskt avancerat och vi får lära oss att det inte är något vi kan förstå oss på så överlämnar vi det till ”experter” att förhandla kring. Det gör oss passiva.
Men spelar det någon roll vad som skrivs i det där avtalet, egentligen? Sverige har redan starka lagar kring försäljning av vapen, ändå exporterar vi vapen till både Saudiarabien och Pakistan. Länder som uppenbart kränker de mänskliga rättigheterna.
– Jo, det spelar roll. FN har visserligen svårt att verkställa något överhuvudtaget. De är helt beroende av att medlemsländerna känner sig förpliktigade att följa det som de skrivit under. Ett avtal kan dock fylla en stark funktion även om länderna bryter mot vad de lovar. Civilsamhället och media har ett verktyg att vifta med då landets regering bryter mot reglerna. De kan peka på avtalet och fråga varför de inte går att lita på. Att få en regering att skämmas i offentligheten kan ibland vara väldigt effektivt.
Cynthia Enloe återkommer till lagar och regler som ett verktyg för att komma åt problem. De tre senaste månaderna har tre kvinnor dödats i Skåne av en man de har haft en nära relation med. Vapen har varit inblandade. Myndigheterna varit medvetna om hotbilden.
– När det här händer i ett land som Sverige så innebär det att systemet som ska se till att upprätthålla ett skydd brister någonstans. Det är inte tillräckligt med en polisutredning i de här fallen. Det krävs även en feministisk analys, säger Cynthia Enloe och fortsätter:
– Analyser om våld mot kvinnor är feministisk expertkunskap. Se till att utnyttja det. Kartlägg steg för steg hur detta kunde ske. Undersök hur de fick tag i vapen. Det gäller att hitta den svaga länken, om du hittar den så kan du också förändra saker.
Cynthia Enloes forskning kretsar kring saker som är fel. Missförhållanden, exploatering, sexism.
Går det att någonsin bli nöjd som feminist?
– Förhoppningsvis blir vi inte det på lång tid. Känner man sig nöjd finns det alltid en risk att man går hem och börjar påta i sin trädgård och aldrig funderar över militarismen igen. När du lyckats med något, till exempel med att få stopp på de män som får tag i vapen för att döda sina partners i Malmö, ska du känna dig stärkt. Fylld av energi att fortsätta. Feminister har aldrig tid att sova middag, så att säga.
