Duktiga flickor finns det gott om inom universitetets väggar. Men duktighet är inte en sjukdom. Vi måste sluta skrika ”magsår” efter kvinnor som kanske helt enkelt bara vet vad de vill.
– Alltså om jag hade varit din farsa hade jag bundit fast dig i något och satt dig i en stuga på fjället. Varför är det så viktigt att vara framgångsrik? frågar SVT:s programledare Micke Leijnegard Isabella Löwengrip, alias Blondinbella, där de sitter tillsammans i morgonsoffan.
– Det är en del av min personlighet och jag mår inte dåligt av det, svarar Blondinbella.
TV-tittare som väntar på att få höra vad superentreprenören Isabella Löwengrip sedan har att säga om sin nyskrivna bok väntar förgäves. Vad som sedan följer är en enträgen ansvarsutkrävning av insidan av Isabella Löwengrips magsäck. Ett par veckor innan hennes senaste bok som ska guida unga tjejer ut i vuxenlivet släpptes drabbades hon nämligen själv av blödande magsår.
– Hur känns det egentligen att inte kunna leva upp till dina egna råd? frågar Micke Leijnegard och gubbskrattar sedan försmädligt åt Isabella Löwengrips svar om hur otroligt roligt hon tycker att hennes jobb är.
Jojo, det vet han nog hur mycket unga tjejer som Isabella Löwengrip får ångra sig senare i livet för att de jobbade halvt ihjäl sig.
Duktiga flickor är en nagel i ögat på samhället skriver Sanna Lilie och Pernilla Alexandersson i den nyutkomna boken Brinntid där utbrändhet diskuteras ur ett jämställdhetsperspektiv.
Den duktiga flickan, det vet vi ju alla vem hon är. Det är flickan som har lärt sig att servera pojkarna mat på dagis och sedan vandrat vidare genom livet och gjort allt som hon har blivit tillsagd att göra. Hon som till slut stupar under bördan av andras jobb som hon snällt åtagit sig för att hon, denna oförmögna veka lilla varelse, inte kan säga nej. Det är som om samhället som har fostrat henne fått en släng dåligt samvete och nu vänligt men bestämt viftar med stoppskyltar – jobba inte ihjäl dig lilla vän.
Begreppet duktig flicka har fått en nedlåtande klang och signalerar att unga eldsjälar, som Isabella Löwengrip, borde sakta in innan de går in i väggen. Men enligt Lilie och Alexandersson är duktighet en positiv drivkraft. Stress och utbrändhet kan istället orsakas av en rädsla för att inte räcka till och av att ständigt stå till svars för en målinriktad attityd och högt satta ambitioner. På så vis förväxlas bränslet med utbrändheten i debatten.
Så hur ska vi tackla problemet? Alla stressade själars universalmedicin stavas ofta ”egentid”. Det är ett sådant där magiskt vuxet ord som ofta lyfts in i utbrändhetsdebatten och som gärna diskuteras i ovan nämnda morgonsoffa. Även Lilie och Alexandersson betonar vikten av att den duktiga flickan frigör tid till sig själv.
Saken är bara den att studentlivet är ett enda lång maratonlöpning i egentid. Det finns sällan barn eller bolån som pockar på uppmärksamhet. Det finns bara jaget och dess outsinliga vetgirighet, intresse och engagemang. Lund är en stor drömfabrik där de egna intressena, engagemangen, relationerna och kurserna får styra. Är man en duktig flicka, är det lite som att vara en kalv som just släppts på grönbete. Att ordinera egentid, kanske i form av en ”självutvecklande hobby”, till den duktiga flickan mitt i studentlivet är alltså ganska meningslöst.
Nog bör man ha vett att förstå att den berömda väggen inte är en avlägsen illusion då man kör i 180. Men det är inte duktigheten, hastigheten eller hur fulltecknad kalender är som gör unga kvinnor sjuka av stress, utan snarare känslan av otillräcklighet, som gång på gång reproduceras. Lyssnar man på korsförhöret i morgonsoffan får man intrycket av att den duktiga Isabella Löwengrip borde skämmas som siktar så högt. Det, om någonting, får magsyran att rinna till hos kompetenta unga kvinnor med storslagna drömmar om framtiden.
Sluta sätt en nedvärderande stämpel i pannan på den duktiga flickan och ifrågasätta hennes livsval. Hon har nämligen inget att skämmas för. Det är dags att hon kräver sin rätt att vara obekymrat briljant, dundra förbi stoppskyltarna och spränga gränserna – men utan att gå in i väggen. Det är dags att återta duktigheten!
