Det var ett läsår av bittra lärdomar. Men varje år i Lund handlar allra mest om drömmar – dina och 30 000 andra studenters. I Lundagård möts de.
Det är ibland svårt att få grepp om Lunds studentvärld. Inte bara har den en artflora som en vulkanö omgiven av urskog. Dessutom sträcker sig en students minne sällan längre än högst en tentacykel.
Minns någon vad som hände 2011/12 egentligen?
Det var en höst av löften. Rektor Per Eriksson betitlade sig visionär och lovade bostad åt alla. Jan Björklund stoltserade med sitt nya utvärderingssystem, som skulle fokusera på utbildningens kvalitet. Smålands nation kallade till krismöte för att vända utvecklingen med sjunkande medlemssiffror, brist på aktiva och en ekonomi som enligt kassören skulle vara i botten om tre år. Lunds universitets studentkårer upptäckte att de slarvat bort kvitton för 20 000 kronor av studenternas pengar och lovade att reda upp sin redovisning.
Allt detta kunde du läsa om i Lundagård.
Men nyheter är ögonblicksbilder. Vi bläddrar från hösten över vintern.
Det blev en vår av klargöranden.
När rektorns bostadslösning sköts upp från oktober till december för att läggas ner i april blev det allt tydligare att visionär var ett vackrare ord för att lova det man inte kan hålla.
Våren lärde också alla oss som ännu inte insett det att en satsning på kvalitet för vår utbildningsminister går ut på att ta reda på vilka utbildningar som har duktigast studenter och sedan rikta extrastödet dit. Lite som att flytta skolpengar från Rosengård till Limhamn.
När Lundagård skrev om Smålands blödande siffror förklarade nationen att den tvärtom ”glöder”.
Och när det gäller Lus ekonomiska redovisning blir ledningen alltmer enig – om att det är en lämplig kostnad att spara in på.
Denna förvirrande, nyckfulla värld är det Lundagårds uppdrag att försöka fånga på pränt. Och när man betraktar väven av bortglömda dagar, framträder ändå bilden av Lund som skarp och färgrik.
Och den består inte enbart av krossade förhoppningar.
För studenterna är Lund trots allt mer än något annat en drömmarnas stad. Varje nummer av Lundagård bärs av drömmar.
I nummer 5/2012 möter du bland andra Emma Nilsson, som kämpar för att sjuksköterskor som hon själv ska få en lön som bättre motsvarar deras värde. Vi dricker te med Bakhtiyor Pulatov, som vill ta sin forskning från Lund med sig till Uzbekistans jord. Vi följer Asylgruppen på vägen till flyktingförvaret, där de försöker göra utsatta människors liv lite lättare. Och så pratar vi med Mikael Marklund, som är med och förvandlar en industritomt till ett kojparadis.
Det är också Lundagårds roll, att låta studenter möta varandra. Så vill vi bidra till den förståelse och det engagemang som kan prägla studentlivet.
Lundagård är er tidning.
Tack för i år, och fortsätt att höra av er till oss med tips, tyck och tankar.
Ida Ölmedal, redaktör och ansvarig utgivare
