Sjuksköterskeupproret har nått Skåne. I täten går Emma Nilsson som tycker att det är missvisande att kalla jobbet för ett kall. Istället ska lönerna höjas så att yrket får den status som det förtjänar. Och timingen är perfekt, arbetsgivarna törstar efter sjuksköterskor.
Det är hektiska dagar för Emma Nilsson som går sin tredje termin på sjuksköterskeprogrammet i Lund. När vi möts utanför ”Blocket” vid universitetssjukhuset i Lund har hon nyligen kommit tillbaka till Skåne. För femte året i rad har hon sprungit Göteborgsvarvet, en halvmara på 21 km. Tiden blev 1.44.36. Personbästa.
– Lite skola, lite träning, lite jobb, lite löneuppror. Så rullar dagarna på, säger hon.
Den senaste månaden har hon synts flitigt i tv och radio. I skrivande stund leder hon omröstningen om vem som ska bli månadens Lundabo i tidningen City. Anledningen till nomineringen i tävlingen är att hon tagit tydlig ställning i sjuksköterskeupproret som nådde Skånes breddgrader i april.
Men sjuksköterskeuppror? Mer pengar? Emma Nilsson är ju fortfarande student. Vi backar bandet till gymnasietiden på IB-programmet.
Emma Nilsson går på Katedralskolan i Lund och ser hur särskilt tjejer utvecklar ett osunt förhållande till mat. Många skippar frukosten och tar en läsk istället. Och sedan bantas det ovanpå det. Där och då väcks lusten att nå ut och hjälpa människor och att kombinera detta med sin passion för den goda maten. Valet faller naturligt på att bli dietist.
2009 är hon färdigutbildad och fullproppad med näringslära. Hon hoppar direkt på ett sommarvikariat på sjukhuset i Lund. En erfarenhet som skulle visa sig öppna hennes ögon för nästa karriärsteg. Hon ser sjuksköterskorna och det ansvar de tar. Och Emma Nilsson lockas av hur de ser tydliga resultat med sitt arbete.
– Som dietist går man ofta in och gör en punktinsats på ett begränsat område, ibland vet man inte om de råd man ger verkligen följs. Som sjuksköterska tar du ett blodprov, får en röntgenbild i handen. Du tar ansvar för hela patientens situation.
Det är flera ord som återkommer under samtalet. ”Ansvar”, ”resultat” och ”helheten”. Jag undrar varför hon inte valde att bli läkare om hon vill ha stort ansvar och bättre betalt. Hon tar ett djupt andetag, det händer ofta att sjuksköterskor får den frågan. Men hon svarar tålmodigt.
– Det känns som att vi alltid ska försvara vårt val, det är två helt olika jobb.
Vad skiljer dem åt?
– Som läkare ägnar du dig mest åt det medicinska. Som sjuksköterska tar du in det medicinska i omvårdnadsbehandlingen, men du får det patientnära arbetet också. Du får följa upp patienten på ett mer övergripande sätt, säger hon.
Under praktiken, som har kommit i gång på riktigt den tredje terminen, har hon sett hur bilden av yrket visat sig stämma. Sjuksköterskorna tar EKG, granskar röntgenbilder och ger sprutor. Konkreta saker. Men hon har också sett mindre smickrande sidor.
– På min praktik har jag sett sjuksköterskor ha ansvar för tolv patienter och då hinner de bara se till att patienterna tar sina mediciner, att de inte trillar ur sängen och överlever dagen. Det finns ingen tid till något extra. Som att göra ett litet mellanmål till någon som saknar aptit. Det är jättesynd.
Så, nu är vi framme i nutiden igen. Emma Nilsson förstår att hon fått syn på en ”solklar orättvisa”. För mycket jobb, för lite betalt. Hon hör om sjuksköterskeupproret som rasar i norra Sverige. Två studenter i Umeå hade tyckt samma sak redan 2011.
Kravet är att ingen nyutexaminerad sjuksköterska ska behöva ta ett jobb för under 24 000 kronor i månaden. I dag ligger ingångslönen på omkring 21 000 kronor. Men för Emma Nilsson handlar det inte bara om pengar.
– För mig är det också viktigt att statusen för yrket höjs. Just nu väljer jättemånga bort sjuksköterskeutbildningen på grund av det låga löneläget. Ta vår klass som exempel. Vi var 90 när vi började och nu är vi 60. Jag tror många blev avskräckta för att de insåg hur lite betalt de fick i förhållande till arbetsbelastningen. Höjs lönen kommer fler att vilja bli sjuksköterskor.
Men är det inte ett kall att bli sjuksköterska?
– Jag får ofta höra det, men jag tycker det är löjligt att säga så. Vadå ”kall”? Det är ett yrke, säger hon.
Upproret kämpar inte för alla sjuksköterskor. Det är ett studentuppror för sjuksköterskorna som är under utbildning. Emma Nilsson säger att det finns en väsentlig skillnad. Studenterna kan vägra ta jobben. De som redan jobbar förhindras av olika fredsavtal från att strejka. Men vissa sjuksköterskor har sagt upp sig och anslutit sig till sjuksköterskeupproret.
– Och det är jättehäftigt, om alla vågar göra det kommer det verkligen hända någonting, säger hon.
Fram tills nu har det varit rätt så tyst från arbetsgivarna. De har framförallt uttalat sig i media och då avvisat kravet som orealistiskt. De nyutexaminerade sjuksköterskorna hade fått mer än de som redan är verksamma.
– De säger att det är bättre att man börjar lågt och att man sedan jobbar sig till en högre lön. Löneutveckling kallas det. Och det låter ju bra. Men som det är nu så fungerar det inte, säger Emma Nilsson.
Hon är långt ifrån avskräckt från att jobba inom vården. Sommaren är redan uppbokad med arbete som vårdbiträde, ett jobb som inte kräver en sjuksköterskeexamen. Kanske kommer det finnas lite tid att smita till vänner i Stockholm och London.
En person i täten av ett uppror uppfattas nog av många som väldigt modig. Därför blir svaret på faktarutefrågan om vad Emma Nilsson läser just nu överraskande.
– Den första boken ur Millennietrilogin av Stieg Larsson. Men jag vågar inte läsa den själv för att den är så läskig. Så jag gör det hemma hos en kompis. Jag har en sjukt bra inlevelseförmåga och kan lätt sätta mig in i någon annans situation. Jag kan verkligen vara ”där”.
Hon tystnar.
– Det är inte alltid det är så bra heller.
Eller den bästa egenskapen man kan ha som sjuksköterska. Det återstår bara att se vad den är värd.
