Kårföreträdarna på lärarutbildningen vänder sig mot den bild som målats upp av den nya utbildningen på Campus Helsingborg, och begär att regeringen går från ord till handling.
”Vi vill att regeringen tar sitt ansvar och ser över de lagar som reglerar samarbeten mellan lärosäten.”
Efter många års planerande har det nu gått ett år sedan Lunds universitet tillsammans med Högskolan Kristianstad startade ämneslärarutbildningen. Starten blev inte som man tänkt sig med administrativa problem som skavde, både på grund av knöligt samarbete mellan de två lärosätena men framförallt för att den regering som uppmanar till gränsöverskridande samarbete inte tillåter det rent administrativt. Men den dystra bild som målas upp i Lundagård nr 6/2012 reportage ”Sämst i klassen?” stämmer inte. Alla studenter är inte missnöjda. Rickard Lennermo som är student vid ämneslärarutbildningen är nöjd med sitt val av utbildning och trivs mycket bra. Han vet att det har varit en del problem, framförallt administrativa, men han är också medveten om att han tillhör första kullen på en ny utbildning.
Sveriges regering med Jan Björklund i spetsen uppmanar till att fler lärosäten skall samarbeta. Senast Jan Björklund besökte SFS Fullmäktige talade han sig varm om detta i sitt tal till studenterna. Ämneslärarutbildningen har varit ett försök från Lunds Universitet och Högskolan Kristianstad att göra just detta. Kristianstads mycket goda kompetens i ämnesdidaktik och pedagogik samt Lunds expertis på kvalitativ forskning sågs som en unik möjlighet att skapa Sveriges bästa lärarutbildning. Tyvärr har det visat sig att när lärosätena gick från idé till verklighet blev de administrativa svårigheterna många och svåröverkomliga. En stor del av ansvaret för detta faller på Jan Björklund som utbildningsminister. Vi vill att regeringen tar sitt ansvar och ser över de lagar som reglerar samarbeten mellan lärosäten. Tal om gränsöverskridande verksamheter ekar tomt när samarbete i verkligheten inte tillåts rent administrativt. Nekandet av examensrätterna för bland annat matematik, religion och filosofi berodde till stor del på att Högskoleverket inte vill låta lärosätena tillgodoräkna den sammanlagda kompetensen. Vi undrar, var är den utlovade autonomin Björklund?
Med detta sagt vill vi också påpeka att en stor del av ansvaret för den skakiga starten faller på ledningen för utbildningen. Det krävs förbättrad kommunikation från alla som har ansvar för utbildningen, på alla nivåer, om man ska nå sitt mål att bli Sveriges bästa lärarutbildning.
Tidigare har det varit oklart vilken studentkår som skulle ta ansvaret för utbildningsbevakningen ämneslärarutbildningen. Detta eftersom utbildningen inkluderar ämnen från de flera olika fakulteter och lärosäten. Det är nu bestämt att Humanistiska och Teologiska Studentkåren (HTS) kommer att vara den kår som kommer att ansvara för utbildningsbevakningen och hjälpa studenterna med problem som uppstått samt att skapa ett bra studentinflytande på utbildningen. HTS kan stolt presentera det nystartade Utbildningsvetenskapliga studentrådet som kommer att ledas av Rickard Lennermo. Studentrådet, som har en god kontakt med ledningen för utbildningen, kommer att kunna närvara hos, arbeta för och hjälpa studenterna på ämneslärarutbildningen. Detta har möjliggjorts efter anslag till studentinflytande från Nämnden för ämneslärarutbildning.
Året som har gått har gett erfarenheter och skapat rutiner, men också visat att ämneslärarutbildningen har fortsatt möjlighet att bli en av Sveriges bästa. Alla studenter vid utbildningen är inte missnöjda, och nu har studentkåren tagit sitt ansvar och startat upp en god utbildningsbevakning. Vad vi som studentkår vill är att de andra aktörer som styr och påverkar utbildningen tar samma ansvar. De två lärosätena måste fördjupa och förbättra sitt samarbete och vår utbildningsminister Jan Björklund måste se över hur författningarna för samarbeten i högre utbildning ser ut idag. Vi vill att de vackra orden om samarbete även ska ha någon form av koppling till verkligheten.
—- Replik från artikelförfattaren —-
Ja, buss på regeringen! Inget av er kritik mot det orimliga i skillnaderna i sagt och gjort hos regering/departement/myndighet ska jag säga emot eller ens kommentera. Jag förhåller mig dock ganska optimistisk för framtiden, och tror nog i mitt naiva sinne att HSV under ledningen av mastermind of sammanslagning (Lars Haikola) arbetar för att öppna upp för sådana samarbeten som Lunds universitet och Högskolan Kristianstad nu gett sig på.
Däremot känner jag mig nödgad att bara korrigera er uppfattning av reportaget ”Sämst i klassen?”. Var någonstans läser ni in att alla är missnöjda med utbildningen?
Tvärtom tycker jag att det framgår, och det var också min avsikt, att det mycket väl kan vara så att utbildningen håller hög klass redan nu. För de som klarar den.
Det som jag ville visa på, och som illustreras med Varg Björklunds fall, är vad som kan hända när ett universitet får bråttom i att nå upp till ambitionen att vara bäst på allt.
Applåder till ansträngningarna som nu görs, men det som du hänvisar till som ”en del problem” har bevisligen redan fått en oacceptabel hög skara läraraspiranter att hoppa av. För dem är det en klen tröst att de nu skickas in mer resurser till studieverkstad och vägledning.
För dem som investerat tid och dyra CSN-pengar för att jaga en dröm och börja på en utbildning – som inte riktigt var redo för dem – är det precis så dystert som det utmålas.
Max Jedeur Palmgren
