Ett sjukhus långt bort

Då vi efter en komaliknande sömn vaknar i vårt nya hem är det en relativt klar, kall dag i Longyearbyen. Från frukostbordet har vi en utsikt få förunnat. Vi ser en lång vik, och på andra sidan enorma berg täckta av moln och prydda av glaciärer.

Klockan 8 traskar vi upp mot Svalbards sjukhus där vi möts av en tom reception och en uppstoppad isbjörn. Inom kort hittar vi dock Aksel Bilicz, Oversykepleie i Longyearbyen och mannen som håller i trådarna på sjukhuset. Vi får möta personalen och presenterar oss själva och vår projektplan. Efter en liten frågestund verkar personalen med på noterna och vi kan andas ut.

Aksel ger oss en rundtur på sjukhuset. Vi får se operationssal, röntgen och akutrum. Sjukhuset har även en avdelning för sjukgymnastik och utrymme för 6 patienter i vanliga patientsalar. Aksel berättar en del anekdoter från sina 8 år på platsen och förtäljer om händelser med lyckliga och olyckliga slut. På Svalbard är klimatet och fram för allt avståndet till specialiserad vård alltid en faktor. Ibland har vädret inneburit stora problem för transport av personal och patienter, något som i slutändan ibland har haft tråkiga konsekvenser.

I eftermiddag ska vår första intervju genomföras. Det blir en s.k. pilotintervju, som vi kommer använda för att förbättra våra frågor. Efter detta test kommer vi kommer vi sitta ner och titta igenom våra frågor för att sedan fortsätta detta arbete under nästa vecka.

Ikväll ämnar vi besöka världens nordligaste bar (typ) för att genomföra ett par grenar i de prestigefyllda spelen. Daniel lyckades vinna första grenen då hans väska hann först av bagagebandet. Av detta skall det dock inte dras för stora växlar, och det är först när spelen kommer igång på riktigt som några analyser av dagsform kan göras.