Utbildningspolitiska krönikören Henrik Jonsson ser trevande positivt på regeringens budgetförslag, men höjer ett varningens finger över synen på de mindre lärosätena.
”Det här blir riktigt bra”, viskar vicerektor Sven Strömqvist till mig innan vi reser oss från stolarna. Klockan har slagit 8.30 och statssekreterare Peter Honeth har traditionen trogen presenterat utbildningsdepartementets del av statsbudgeten till morgonkaffet i universitetshusets pelarsal. Visst har Strömqvist all anledning att vara nöjd. Fyra miljarder extra kommer satsas på högskolan fram till 2016, och Lunds universitets andel tycks bli stor. Bland annat kom beskedet att det interna tvistefröet MAX IV får extra finansiering, vilket säkerligen skapar arbetsro i universitetsledningen.
Honeth kallar själv satsningarna för en följd av ett reformutrymme. Reformutrymme brukar normalt vara Fredrik Reinfeldts svepskäl för att sänka inkomstskatter, så det är glädjande att man denna gång använder ett offentligt överskott till att satsa på högskolan.
Tydligt var att man ville framtona att man satsar på yrken som traditionellt setts som samhällsbärande. Fler utbildningsplatser kommer ges för ingenjörer, läkare, tandläkare och sjuksköterskor. Dessutom satsas 600 miljoner på humaniora och samhällsvetenskap. Eftersom regeringen inte tänkt utöka antalet platser i högskolan kommer de alltså tas någon annanstans ifrån. Mycket riktigt balanseras det upp genom det man redan sparat in på så kallade inaktiva studenter, det vill säga den svårmätbara massa som inte gör så bra ifrån sig på högskolan. Sektorn får tillbaka sina gamla pengar, ihop med ett knippe nya studenter.
Vad jag framförallt saknar är uppgifter om vad som händer med de mindre lärosätena och de mindre expansiva regionerna. Troligt är att morgonkaffet smakat avsevärt mer bittert om Honeth hållt samma föredrag åtta mil österut, på Högskolan i Kristianstad. Utöver detta saknar jag konkreta idéer om forsknings- och utbildningssatsningar inom samhällsvetenskaperna och övriga ”torra” områden. I övrigt är spetssatsningarna, när man gör dem på struktur- och inte individnivå, riktigt intressanta och ligger rätt i tiden. Vårt kära lundensiska lärosäte får en stabil bit av kakan. Jag vill däremot hävda att högskolesektorn har ett socialt ansvar att erbjuda utbildningsmöjligheter även för exempelvis småbarnsföräldrar på landsbygden som helt ”glöms” bort. Men det hade jag också väntat mig. Givet intentionerna som departementet inte hymlar med om en sektor dominerat av ett fåtal stora lärosäten, blev jag positivt överraskad av Peter Honeth.
Missade du propositionens presentation denna morgon? Spana in liverapporteringen här
