Longyearbyens dal kläs in av två branta bergsväggar vars karga, svart/vita yttre är som hämtat ur Game of Thrones. Idag har en av dessa bergväggar, Platåberget, bestigits.
Termometern visade någon grad under minusstrecket då vi i arla morgonstund traskade upp mot dagens äventyr. Under den senaste veckan har vi lidit av förkylningar och plugghög, vilket har lett till stor mängd icke-vandrande. Kängorna som vi gått in tidigare har därför stelnat till sig en aning och gav ifrån sig små ljud av protest under vandringens första timme. Efter lite uppvärmning var de dock sig själva igen.
Vandringen upp mot Platåberget markeras av en upptrampad stig som letar sig upp bland de lösa stenar som vi nu är mycket väl bekanta med. Under natten har det landat en del nysnö vilket gjorde stigen både hal och ostabil. Upp kom vi i alla fall tillslut. Utsikten går inte att köpa för pengar eller beskrivas i ord utan måste upplevas. Den är kort sagt mäktigt.
Som alltid i bergsammanhang är det stor skillnad på ”Snart uppe” och ”Faktiskt uppe”. Bakom nästa krön lurar ofta en ny backe mot ett nytt krön, så även denna gång. Efter dryga timmens klättring stod vi tillslut på en enorm högplatå, täkt av snö vars vita nyans bryts av mot svart sten och några snuttar ihärdigt Spetsbergsgräs. Någon mänsklig närvaro går inte att se, förutom ett gäng stolpar som markerar en skoterled. I fjärran ses det stora fjället Nordenskjöld, vars topp ligger cirka 500 meter över Platåberget.
- Anton kollar utsikten
Att korsa Platåberges platå är en god träning för anklar och knän. Underlaget är halt och stenigt och varje fotsteg medför risken för att trampa snett. Vi lyckas hålla oss på benen och traskar med måttlig fart över bergsvidden. Något som jag själv tycker är det häftigaste med att vara ute i naturen är upplevelsen av den totala tystnaden. Idag fick vi vara med om detta. Totalt vindstilla, ett lugnt snöfall som singlar ner och inte ett ljud går att uppfatta. Fantastiskt.
Under vandringen över platån kom vi fram till att vi skulle undvika att gå vilse i en snöstorm. Vidderna är under en bra dag som denna en trevlig upplevelse, men blir med lite kyla, vind och snöyra hemskt ogästvänliga. Ingenting stoppar vinden och att gå vilse någonting som görs lätt ifall sikten börjar försämras.
Nedgången från Platåberget bjöd på lite spänning. Vi fick leta runt lite innan vi fann den lämpligaste vägen ner, vilket visade sig vara via en ravin. Det återkommande temat inom området ”underlag” är termerna ”halt” och ”ostabilt”. Passande beskrivningar även för klättringen nedåt. Vi klarade oss dock utan missöden och kunde vid 12-tiden vandra på platt mark igen.
Eftermiddagen har bjudit på en intervju samt att vi har anmält oss som frivilliga statister för räddningsövningar i Barens Hav. Blir detta av kan jag utlova att en spännande film. Nu ska vi äta fiskpinnar och se en film om jultomten.
