Planen för dagens gren i Svalbardspelen var att vi efter tisdagsrutinen med våffla och kyrkkaffe skulle hålla oss inomhus (det snöar massor ute) och köra en duell i Guitar Hero. Då jag råkar vara halvduktig på det så gör vi, i vanlig ordning, en twist på det hela och använder vanliga handkontroller istället för plastgitarren. Men ty så roligt skola vi icke hava! Den funktionen togs bort för ett antal år sedan så nu är det gitarr, trummor och sång som gäller om man vill spela Guitar Hero. Inget annat.
Därför fick det helt enkelt bli så att vi spelade med gitarren felvänd: Jimi Hendrix-style. Dock fanns inga av den fallne hjältens alster med i repertoaren så det fick bli den gamla dängan ’Fortunate son’ istället. I vanlig ordning klunsade vi om vem som skulle börja och lotten föll på mig. Jag gick ut lite trevande men lyckades så småningom få kontroll över spasmerna i vänsterhanden och ett sviktande lillfinger på höger. Jag tog mig igenom hela låten och fick en slutsumma på blygsamma 26 663 poäng. Det säger varken mig eller er någonting, och det skall visa sig att det inte hade någon som helst betydelse heller.
För därefter var det koordinationskungen Antons tur. Han klarade sig dryga 30 sekunder in i låten med sammanlagt 10 träffade noter innan han blev buad av scenen och gick till sitt rum och stängde dörren. Därmed håvade jag in en välbehövlig poäng och tabellen blev med ens en tajt strid igen. Imorgon vankas det fysiska tävlingar återigen! Kanske på toppen av ett berg. Den som lever får.se
