-Den första frågan är kanske: Vill pojkar läsa böcker? Svaret är nog nej. Med de orden inleddes seminariet Om att skriva så att pojkar vill läsa och därmed min bokmässaupplevelse – nästan genast åtföljd av irritationsutslag.
– Den andra frågan är om detta är ett problem, fortsätter Lena Andersson, förläggare. Och kommer fram till att svaret är ja.
Hur mycket man läser hänger ihop med hur bra det går i skolan och det är därför av vikt att även pojkar läser. No arguments there. Men hur ska vi då få dem att läsa?
Johan Unenge och Martin Jonols har bjudits in därför att deras böcker – som beskrivs handla om vardagsrelationer och killar som håller på med sport- läses av många pojkar. De får frågan: Vilka böcker läste ni? och på skärmen kommer det upp bilder på Superman, Dante – och Guinness rekordbok.
Johan Unenge berättar att Guinness rekordbok spelade stor roll för hans begynnande läsning.
– Jag insåg att om jag bara trasslar mig igenom de här korta texterna så kommer jag att få reda på jättemycket som är jättekul!
Han efterlyser också mer humor och tror att mycket av problemen med pojkars läsning skulle lösas om det bara fanns fler roliga böcker. Visst, varför inte ge en opepp läsare Guinness rekordbok och uppmana till fler roliga böcker – sure. Men gäller inte detta för alla lässlöa?
Sedan kommer det upp en samling ord på skärmen bakom dem. Ord som kom upp när Lena Andersson, Johan Unenge och Martin Jonols förberedde sitt samtal. Ett är relationer.
Åsikten uttrycks att en kille inte skulle ta en bok om man säger att den handlar om kärlek, utan ska man skriva om kärlek så får man lirka in det lite. Och inte marknadsföra boken med att den handlar om kärlek. Detta för att inte pojkarna ska känna sig generade.
Här kommer irritationsutlagen igen. För vem är det egentligen som känner sig generad vid tanken på att en kille skulle läsa en bok om kärlek eller relationer? Allt för många gånger kommer åsikten om att det inte skulle passa en pojke med en bok om kärlek från andra än just pojkarna själva. Och skulle det inte kunna finnas en poäng i att sluta reproducera den bilden?
”Hellre för lätt än för svårt” är ett annat begrepp på skärmen. Johan Unenge menar att man får hyvla ner det ordentligt om man ska få folk att läsa som inte vill läsa överhuvudtaget. Serier ska inte underskattas och man ska inte vara rädd för att göra det för enkelt. Här kan jag till viss del hålla med men tänker igen – gäller inte detta för alla lässlöa?
I sista stund tas – mest i förbigående- det begrepp upp som jag har suttit och undrat mest över varför det står på skärmen: Författarens kön. Kort konstateras att vi ju vet att detta kan spela roll när killar väljer böcker. Jaha, men vad ska vi då göra åt det? Se till att tipsa om manliga författare? Johan Unenge tar upp det faktum att nästan alla bibliotokarier och många författare är kvinnor – ”Undra varför vi har så få killar som läser!” Säger han sen och jag blir hängande i luften.
Så vadå, det är för att det är kvinnor som tipsar om och skriver böckerna som så få pojkar läser? Han verkar se kausalsambandet som självklart. Men jag fattar inte. Varför skulle inte en kille kunna känna sig bekväm med att läsa en bok som en tjej tipsat om eller skrivit?
Sammantaget blir jag irriterad. Det har visats att pojkar läser mindre än tjejer. Ge dem enkla böcker som inte verkar handla om kärlek, gärna handlar om sport och är roliga. Och låt andra pojkar skriva och/eller tipsa om dem. Så lyder receptet. Men jag är inte övertygad. För hur kommer det sig egentligen att pojkar läser mindre än flickor?
Jag kan inte låta bli att undra om det inte också kan bero på att utbudet av böcker som pojkar ”tillåts” eller uppmuntras att läsa är betydligt smalare än det som flickor kan dyka ner i – utan att förväntas bli generade.
