Både jag och min mamma stannade till med ett ryck. En iskall vind svepte plötsligt över oss. Stämningen hade varit på topp på bokmässan. Vi hade sammanstrålat en stund för att ta ett gemensamt varv på mässan. Nu stod mor och dotter där, förfärade och gapade stort. Där på mässan, där den ena montern är mer lik än cirkus än den andra, låg något riktigt grått och sterilt.
Mun i mun utropade vi förfärat:
– Men vilken tråkig monter DÄR BORTA! Kolla!
Sedan insåg vi båda att det var, just det, Lunds universitets monter vi stod och stirrade på. Den lyste verkligen ut bland de andra. Det fanns inte en enda besökare i montern, bara informativa affischer med text och pappershögar med text. Inte konstigt det. Medan alla andra företag och organisationer som fanns på plats ansträngt så himla mycket sig för att locka in folk i sina montrar med gratiskarameller, sköna fåtöljer och glada tillrop var Lunds universitet snarare en begravning. Eller hade de valt att gestalta Törnrosa och bara glömt att väcka henne?
Förslag till nästa års monter:
– Ponnyridning med LARS runt mässan (alla är trötta i benen).
– Låta LTH ha en egen lasershow (skulle lysa upp åtminstone).
– Standar-utställning (i varje fall roligare än årets monter).
