Mången svensk har under århundraden uppskattat det norska språket genom humor. Ord som ”Guleböj” (banan) och ”Tallefjant” (ekorre) har under min uppväxt vart falska exempel på norska. Ordlekar är i många fall onödiga.
Norskan är nämligen ett språk med (i svenska ögon) många ord där inget behöver göras för att humor ska uppstå. Här kommer ett urval.
Hostesaft (Hostmedicin)
Rusbrus (alkoläsk/cider)
Snubblebluss (signalmina)
Vifte (fläkt)
Kringkastning (TV/Radiosändning)
Markmus (Åkersork)
Lysekryss (Gatukorsning)
Kommer inte på några fler 🙂
