Kängorna är infettade, ryggsäckens innehåll utvält i rummet och första kökshänget i korridoren avklarat. Jag har med andra ord kommit hem. Sista dagarna på vår kära ö ägnade vi åt packning och städning. En sista fika med Pastor Tore hanns med innan vår vänlige vän körde oss till flygplatsen. Efter 5 veckor borta brukar reseenergin vara på upphällningen. Äventyrslystnaden brukar vara ersatt av trötthet och en irriterande tagg hemlängtan. Så är denna gång inte fallet. Vi vill tillbaka. Genast med en gång.
På ett sätt tror jag att jag kan förstå barnen Pevensie från C.S Lewis fantastiska berättelse om sagolandet Narnia. 4 barn hamnar i en förtrollad värld där fantastiska äventyr upplevs samtidigt som tiden hemma står still. Lite så känns det att lämna ett snötäckt Svalbard för ett Lund där den o-snöiga sydsvenska vintern så sakta gör sitt intåg. Fjäll byts mot o-fjäll och snö mot ett snett regn som ibland letar sig in i näsborrarna.
Nåja. Att träffa sina vänner är väl någon form av tröst.
Till kroniska bloggläsare vill vi tacka för att ni har tagit er tid. Skrivandet av vår blogg har varit mycket lärorikt och väldigt roligt. Hoppas du som läser i alla fall har någon form av positiv känsla. Annars får du helt enkelt skylla dig själv som fortsatt följa våra öden och äventyr.
Med Vänliga Hälsningar.
Anton Pilotti
Daniel Norbeck.
PS. Svalbardspelen har efter 33 genomförda grenar genererat i ett oavgjort resultat som kommer avgöras med en gammal hederlig klunsning på nästa skolpub. 31 oktober kommer alltså n slutgiltig vinnare att koras. Om du tycker att det är jättespännande så kan du titta tillbaka hit i början av november!
