Det blev aningen långt, men med de effektfulla a capella-sångerna övertygar Var Gladspexarnas Gustav III:s Lundagårds recensent Carl-Johan Kullving.
Året är 1792 och Stockholmspacket härjar i huvudstaden. Hans majestät konungen Gustav III håller på att tappa greppet om makten och snabbt dyker potentiella konspiratörer upp som slåss om makten.
En av dem är Gustav III:s kusin, ryska tsarinnan Katarina den Stora, som kommer på besök för att inspektera riket. Detta samtidigt som både adeln och riksdagspartierna Hattarna och Mössorna ser sina chanser till att bättra på sin egen ställning.
Allt kryddas av intensiva kärleksaffärer, förvirrade dalmasar och en lektion i fyllelogik av Carl-Michael Bellman och hans vänner. För att klara sig ur knipan beslutar sig Gustav III att anordna en bal där alla hans antagonister slutligen möts för att avgöra landets fortsatta styre.
Och vilken bal det blir!
Spexensemblen har vågat experimentera med både rörlig bild och utnyttjar den intima stämning som blir vid ett spex som sätts upp i Konsertsalen. Däremot kan ljussättningen uppfattas som märklig då det vid flera sånger blir full discobelysning på scenen trots att varken stämning eller musik kräver det.
Dekoren saknar överlag den där sista finishen bland detaljerna som gör helheten, till exempel hade de kunnat arbeta med mer tredimensionella lösningar. Att göra detaljerna till helheten har däremot syet lyckats ypperligt med. Dräkterna har ett mycket trovärdigt tidsenligt utseende vilket skapar kraft till karaktärerna.
Den som förväntar sig tidsenliga visor av Bellman blir besviken. Spexet följer inte den lundensiska traditionen med klassisk revymusik utan flera moderna popdängor tar istället plats. Det är effektfullt och musikensemblen gör ett riktigt bra jobb, men ljudsystemet ger inte musiken den fyllighet den behöver för att nå ut.
Därför skapas en stark, positiv kontrast när skådespelarna stämmer upp i inte mindre än tre a capella-kupletter och låter stämmorna spela upp hela sitt register. Det har tempo, det har humor och de tre kupletterna blir de musikaliska höjdpunkterna jag tar med mig från föreställningen.
Spexets planerade biss håller god klass men på grund av ett pressat tidsschema blir det sällan mer än en omstart per sång. Och det är tur, Gustav III är ett långt spex som hade tjänat på att kortas ned med en kvart. Trots det håller föreställningen ett bra tempo utan några smärre djupare dippar och spexet avslutar i crescendo.
Bästa biss: Dalkullelåt
Bästa kuplett: Adelslåt
Bästa sångtext: Diskfestsång
Bästa ordvitsämne: Partiledarna
Bästa dräkt: Sofia Magdalena
Fakta
[checklist]
Det nyskrivna spexet Gustav III spelas från:
- Premiär tisdag 9/10 19.00
- Onsdag 10/10 18.00 & 21.00
- Torsdag 11/10 18.00 & 21.00
- Fredag 12/10 18.00 & 21.00
[/checklist]
