Exakt så, känner jag. Iallafall just nu. Studierna är extremt motiga, just nu. Vi har metod för tillfället och böckerna blir svårtuggade, inte för att de kanske är det i sig själva men med den tröttheten jag för tillfället ligger inne med, blir de något av ett ok att handskas med. Sedan hjälper det inte att de direktiv vi har fått är extremt oklara. På toppen av detta är en tenta att vänta om 3 veckor, och eventuellt en omtenta (jag flunkade nog på essäfråga. Jag var då inte imponerad, därför har jag anledning till att tro att Olof inte heller var det.).
Nej, minsann att vara student och även ha en massa andra ansvar som jag har är inte alltid lätt, men det är dessa perioderna, de tunga och svåra, som visar vad man går för och som dessutom utvecklar en. Knepet i dessa perioderna är att, inte ge upp och vara otålig bara för att saker inte går som man vill att de ska göra, utan att bara fortsätta traska. För någon gång vänder vinden och när den gör det så har man full fart framåt.
T.
ps. vem hade dessutom varit lycklig av att alltid vara lycklig? Ingen.
