Om forskning och utveckling är så viktigt för framtiden – Hur kommer det sig då att skattepengar subventionerar hushållssysslor och hemmasnickeri till ett pris som överstiger samtliga högskolor och universitets direkta statsanslag? Jesper Alex-Petersen överraskas inte av flosklerna i sig, men väl beloppen som åtföljer dem i regeringens forskningsproposition.
”När Jan Björklund talar om forskare kan man få för sig att han syftar på ett konstigt djur som äter pengar och skiter vetenskap” skriver DNs Henrik Berggren om regeringens forskningsproposition. Som professionell skribent är det kanske svårt att se bort när andra missbrukar ord och papper. Floskler och tjatter är vad han finner i sin textanalys. Dock verkar hans slutsatser om vad som bör göras inte skilja sig särskilt mycket från regeringens i övrigt. Pengar ska gå till universitet och högskolor, och dessa ska vara attraktiva och stimulerande för forskarna. Gärna på ett amerikanskt vis.
Jan Björklund kan inte gärna flytta våra universitet till USA. Inte heller förefaller det förenligt med fakulteternas oberoende att regeringen förestår fritidsaktiviteter för forskare. Ska lärosätena bli attraktiva arbetsplatser anser nog alla att det ankommer på universiteten och möjligtvis kommun och landsting att vidta åtgärder i det syftet.
Då återstår pengapåsen och floskler. ”Investering i forskning är investering i framtiden”, man måste trots allt fylla 220 sidorna med något. Det är inga överraskningar. ”Innovation” återfinns på 128 av sidorna, ”strategi” på 87 och ”samverkan” på 79. Någon borde trycka upp bingobrickor.
Men om vi nu tar regeringen (och eventuellt Henrik Berggren) på orden, -Mata oss med pengar och vi ska skita Sverige in i framtiden, vad kan man då utläsa av forskningspropositionen?
En tydlig diskrepans mellan ord och handling. Man har sänkt arbetsgivaravgiften för 51 miljarder hittills, restaurangmomsen för 3,6 miljarder per år och infört Rot/Rut för 15-20 miljarder per år. Hur mycket har man då ökat forskningsanslagen med? Till denna bransch som är ”avgörande för samhällets utveckling”? Nio miljarder mellan 2009 och 2016.
Ursäkta?! Man väljer att subventionerar hamburgare och hemmastädning, kallar det jobbpolitik fast det inte ger jobb, och sen slår man sig för bröstet för sin forskningspolitik? För bara Rut/Rot-bidragen hade vi kunnat dubbla forskningen vid samtliga Sveriges högskolor och universitet, varje år. Kanske har Jan Björklunds missuppfattat forskares fysiologi. Den stora missuppfattningen är dock att utbildningsministern skulle prioritera forskning framför en billig hamburgare och att slippa städa.
Den handlar om att han för en politik som inte prioriterar forskning över huvud taget.
