Idag hade vi seminarium kring sociala emotioner i vår lilla socialpsykologiklass. 3 timmars diskussion kring symboliska interaktioner, hur vi interagerar och följer normer, anpassar oss för att undvika skam och bli stigmatiserade, anstränger oss för att passa in och böjer oss för den allmänna massan för att inte sticka ut, åtminstone inte helt ensamma i det offentliga. Vi vill gärna ha trevliga responser och förväntar oss det när vi själva ger ut positiva signaler, men alla är uppenbart inte lika intresserade av att följa våra sociala interaktioners grundregler blev jag snabbt varse under hemresan från Lund till Malmö.
Ganska mör stiger jag på ett fullpackat tåg och får gå genom den ena vagnen efter den andra för att hitta en ledig plats. Till slut hittar jag en i ett hörn, problemet är bara att det står en ryggsäck på den lediga platsen. Så, som man gör ber jag den tröge killen att flytta på sin väska. Tycker ju inte ens man ska behöva be när ett tåg är fullpackat om man kollar frågande på någon men alltså, denna kille… Jag säger: Kan jag få sitta där? Han låtsas inte förstå. Jag säger: I want to sit down, can you move your bag please?
Han: En non, och så viftar han sydländskt med armarna och böjer ner munnen. Jag bara (tänker) men är han dum i huvudet? Så jag säger: Yes, move your bag, put it up here, I wanna sit down! och så pekar jag på hatthyllan. Han fortsätter: No, I have my passport and my money there! Då börjar jag lacka ur: But put it in your knee then, I am going to sit here! Ja så gör jag då en markering att jag snart sätte mig PÅ hans jäkla väska, så han börjar mycket sakta flytta på den. Men så tänker jag att usch, jag vill ju inte sitta inträngd bredvid den där dåren hela vägen till Triangeln så jag flyttar mig framåt medan jag skakar på huvudet. Precis då kommer det en annan kvinna som börjar härja om att han självklart ska flytta på sin väska, som tur är hittar jag en ledig plats lite längre bort så jag kan bevittna hela det kommande skådespelet på betryggande avstånd.
För det ska jag säga er, man bryter inte mot ett samhälles normer ostraffat. När kvinnans som kom efter mig väninna dyker upp och vill sitta ner (och knasbollen fortfarande inte har flyttat på sin väska utan sitter och lyssnar på musik i jättestora hörlurar och nöjt vickar på tårna) så säger en välklädd man i 50-års åldern till henne att hon kan ta hans plats. Så ställer han sig upp, går fram till italienaren (eller vad han nu var) och säger: What is your problem? Italienaren spelar dum och svarar Eh, my passpårrrt eh eh. Och så får han sig en utskällning av den välklädde och det slutar med att den välklädde slår av italienaren hörlurarna och i en amerikansk film hade hela vagnen börjat applådera och hurrat men så gör vi ju inte här . Italienaren tycker synd om sig själv och fattar ingenting, sätter på sig hörlurarna och ser helt orättvist behandlad ut och den välklädde daskar till hans huvud en gång till innan han lämnar vagnen och jag tänker rätt åt dig tönt men är ändå lite lättad över att det inte blev något slagsmål.
Ja ser man på, på skånetrafiken händer det grejer minsann!
