Några dagar innan vi lämnade Florida för tio dagar sedan började nyheterna rapportera om inkommande oväder. Sedan dess ovädret växt och växt och orkanen Sandy ser nu ut att bli det värsta oväder som drabbat USA på flera decennier. Hundratusentals människor har tvångsevakuerats från New York och i stora delar av östkusten har folk uppmuntrats att frivilligt ge sig av. Stormen kommer kosta människoliv, liksom miljardtals kronor i återuppbyggnad och räddningsarbete.
I takt med att orkanen tilltagit i styrka har nyheterna under dagen sakta övergått från att diskutera effekterna på presidentvalet till ren katastrofrapportering. När människors liv är i fara och städer riskerar att svämmas över blir den politiska kampen plötsligt ganska futtig. Kampanjerna ställer också in fler och fler events efterhand. Min känsla är att valrörelsen för presidentkandidaterna i stort kan vara över nu.
Rent politiskt är det naturligtvis svårt att säga vad orkanen får för konsekvenser. Som president vinner Obama på att vara nationens samlande kraft, men är samtidigt den som får bära hundhuvudet om katastrofhanteringen fungerar dåligt. Minns hur orkanen Katrina blev en stor belastning för George W Bush. Mitt Romney har en undanskymd roll för närvarande, men får i periferin kritik för att i primärvalskampanjen lovat att skära ner katastrofberedskapen med sex miljarder. En annan belastning är Romneys raljerande över Obamas miljöengagemang på Republikanernas partikonvent, där han sa att ”Obama promised to begin to slow the rise of the ocean, I promise you jobs”.
Orkanen Sandy är ytterligare ett exempel på det extremare väder som följer av global uppvärmning. Än är det troligen för tidigt att göra politik av ovädret, men när orkanen har lagt sig får man hoppas att debatten inte enbart handlar om katastrofhantering utan också om hur framtida oväder kan förebyggas.
