Sedan 1994 har klubben Indigo huserat på nationen i väster, och fortfarande lockas liveakterna ut till den intima scenen på Blekingska.
Popklubben placerade sig i toppen i oktobers nationsklubbspuls.
Strax efter elva strömmar publiken till nationen i ljuset av de rosa neonlamporna.
Det är ”varannan fredag”, vilket innebär att Blekingska än en gång slår upp portarna till sin långkörare Indigo – denna kväll med drömpopparna YAST på scenen.
– Vi utvärderar våra klubbkoncept ständigt, för att hålla oss ajour. Jag tror det är därför som Indigo har kunnat hålla igång så länge, säger nationskuratorn Cecilia Patriksson.
Hon lyfter fram popklubbens soulsejorer som exempel på inslag som förstärkt koncepten den senaste tiden. Det är just sådant, som kommer från de aktivas initiativ som brukar falla väl ut, menar kuratorn.
– Vi brukar säga att klubben har utvecklats och vandrat i genren lite som Håkan Hellström, vilket är passande då han är lite av vår husgud.
I loungerummet blir det snabbt trångt i väntan på att kvällens band ska kliva på scenen. Berlinbon Judith Streicher, som är här på ettårigt erasmusutbyte i sin miljöingenjörsutbildning, lyfter fram intimiteten på klubben.
– Det har varit en välkomnande miljö att komma hit till den lilla klubblokalen och loungen enda från början. På många andra nationsklubbar har det känts mer anonymt. Det är det jag uppskattar här.
En av de två klubbarrangörerna denna kväll, Jimmy Sok, håller i lokalen bredvid på att ordna det sista innan YAST ska kliva upp på scenen. Det är hans tredje termin som klubbtjänsteman, och han leder sina medarbetare med säker hand.
– Vi arbetar hårt, och försöker att boka så många kvalitetsakter som möjligt, och ändå hålla budgeten. Det är en del av det lyckade konceptet, säger 23-åringen, som till vardags är fotostudent på Malmö Högskola.
Vad är det då som utmärker er?
– Det är pop, helt enkelt, som erbjuds här. Besökarna uppskattar det, säger Cecilia Patriksson, innan hon som gammal bartjänsteman kliver in bakom disken för att hjälpa en kollega.
