Nej, tidpunkten på biobiljetten är inte ett skämt. Kidsen är iväg på höstlov, så biografen Kino smäller därför upp höstlovsfilm 9.30 varje vardagsförmiddag den här veckan. Perfekt tillfälle att se årets absolut bästa svenska film. Weltklasse.
Förmiddagsbio är ett koncept jag gillar, skarpt. Varför ska man bara se bio på kvällen? Frukost, bio, jobba. Perfekt.
Morgontrött (förmiddagstrött) som jag är, hann jag precis in i foajen innan Joop på Kino skulle in i maskinrummet och sätta igång filmen.
– Är det Äta sova dö som du tänker se?
– Ja, det finns väl inte mycket annat att välja på?
– Jo, vi har barnbio nu också. Mästerkatten om du är sugen, höhö?
Gabriela Pichlers Äta sova dö blev det alltså. Vinnare av Venedigs publikpris för litet sedan och en helt enastående skildring av de svenska småbyarnas fabriksarbetarsamhälle.
Raša bor i en mindre skånsk ort där hon packat grönsaker i den lokala fabriken sedan hon var 16 år. Hon 21, kaxig, driven i det hon gör. Hon bor med sin sönderarbetade pappa, som hon hjälper till att försörja. Hon gillar sitt jobb, det är där hon har sina vänner och trygghet. Men en dag kommer beskedet att företaget måste varsla, och Raša får gå. Kvar står hon utan jobb och utan möjlighet att få något nytt.
Jag blir helt tagen av den här filmen. Den har så mycket humor och allvar på samma gång. Och den känns så genuin. Fylld med talangfulla skådespelare, där de flesta är amatörer. Det är den bästa film jag över huvud taget har sett i år.
Det är en ärlig skildring av Sverige i dag. Rädslan för arbetslösheten. Hopplösheten när man hamnar där. Sjukersättningarna man aldrig kan få. Fördomarna. Byråkratin. Vardagens moment 22, som kan vara något så enkelt som ett körkortskrav. Sökandet efter trygghet.
Jag har en kompis från Bjuv, där huvuddelen av Äta sova dö är inspelad. Hon har talat med enorm entusiasm om filmen, hur det här skildrar hennes hembygd. Hur stolt hon är. Andra vänner kommer från Bårslöv, en annan inspelningsort du som läsare aldrig kommer att besöka. Senast Bårslöv annars fick plats på den svenska kulturscenen var i våras när Kobra spelade in en white trash-special från byn. Och så Venedig nu.
Den här filmen vill inte styra bort från de lägsta samhällsklasserna, tvärtom. Den vill visa en verklighet som finns i Sverige. En verklighet jag själv delvis har känt av med mina sociala relationer och mitt eget gamla jobb på golvet.
En ytterligare kompis såg Äta sova dö härom veckan och kunde däremot inte alls känna igen sig i arbetarklasskildringarna. Snarare i VD:n och jobbcoachen i så fall. Kanske beror det på hans bakgrund i den övre medelklassen. Men däremot kunde han känna empati för det han såg. Kanske öppnade det hans ögon för en sjuk del av Sverige som han annars hade missat. Kanske kan den öppna ögonen för regeringen och riksdagen också. Filmen visades för våra valda politiker förra veckan.
Man kan inte lämnas oberörd. Filmen är så bra att till och med eftertextmusiken med Scooter kändes fantastisk.
Äta sova dö är en film om våra svenska industriorter, och arbetarna som är beroende av dessa orters överlevnad. Inte minst aktuell i tider av nedläggningar och uppsägningar. Gå och se, eller dö.
Resterande 9.30-visningar den här veckan:
Onsdag: Till ungdomen
Torsdag: Searching For Sugar Man
Fredag: Min ungdoms kärlek
