I ett på förhand hierarkiskt system är det betydligt svårare att bryta igenom isen för den som kommer ”underifrån”. Henrik Jonssons utbytesstudier gav en insikt som han sent kommer att glömma.
Något som slog mig ganska omgående under min studieperiod i Portugal var det sättet man bemötte sina lärare på. Det räckte inte att bara sträcka upp handen och vänta på att få ordet, utan här krävdes också utstötandet av ordet professor eller doutor (doktor) beroende på graden på den undervisande.
Det här är förstås inte bara en fråga om ordval. Det är inrättandet av ett hierarkiskt system gjort för att hålla de mindre meriterade på plats för professorerna och docenternas skull. I ett på förhand hierarkiskt system är det betydligt svårare att bryta igenom isen för den som kommer ”underifrån”. Och den dagen man kommer igenom, ja då är det sannolikt att man låter reciprociteten tala. Efter alla år av slickande uppåt är det säkerligen njutbart att få höra doutor(a) eller professor(a) framför sitt namn så fort man tilltalas av någon av lägre akademisk ålder än sig själv.
Jag kände mig direkt obekväm i det här och började fråga mina studiekamrater om varför man behövde göra på det viset. Dessa häpnade när jag talade om att på mitt hemuniversitet, där tilltalar vi våra lärare med förnamn, oavsett antal publikationer och akademiska utmärkelser.
Mycket kan man anmärka på inom det svenska utbildningssystemet, men den förhållandevis jämlika relationen mellan undervisade och undervisande är något vi har att vara stolta över. Även i Sverige har vi för inte alls så längesedan haft en akademi som vilade på liknande meritokratiska hierarkier. Men under 1900-talet har vi genom många års kamp lyckats upprätta en civiliserad akademi och lyckats jämna ut dessa klyftor i många avseenden.
Möjligheten att exempelvis en grundutbildningsstuderande får gehör för egna vetenskapliga idéer sjunker avsevärt när man, som i exempelvis Portugal, redan i tilltalsfasen klargjort att den ena parten vet bäst. Förutom att det är ett ociviliserat system är det skadligt. Det är skadligt för att det i mångt och mycket förhindrar mångfalden av idéer och istället reduceras till godtycket från den som ”vet bäst”. Det är skadligt för att det reducerar det goda samtalet till den självgoda monologen.
