När Jason Diakité gästade Studentafton var historien om hiphopens drivkraft det centrala.
”Säg något så har du något sagt” var ett av kvällens budskap.
Det är en lång kö som rundar hörnet på AF-borgen. Alla är ivrigt väntade på att få se mannen som växte upp i Lund och som har satt många musikhjärtan i brand. Jason Diakité, eller Timbuktu som han är mer känd som i artistsammanhang, möter sin publik som så många gånger förr, men han erkänner att kvällens föreläsningsform är ovan.
Kvällen kantas av historier om uppväxten och hur den har påverkat Jason Diakités framtida yrkesval.
– Lund och jag har samma grundförutsättningar: vi är båda små, men vi har alltid känt oss större, berättar Jason Diakité.
Åhörarna får följa med på den resa som hiphopen har gjort för Jason Diakité som person. Det var där som han hittade en identitet och han beskriver hiphopen som en spirituell förälder. Rädslan av att misslyckas, att inte vara tillräcklig och att känna ett ständigt utanförskap har varit mörkare sidor av Jason Diakités liv och tidiga karriär. Men tron på sig själv har blivit ett starkt incitament att förmedla: ”säg något så har du något sagt.”
När Jason väljer att framföra låten ”Dödsdansen” pratandes så är det för illustrera hantverket bakom skapandet av en raptext, det som av Jason Diakité beskrivs som en enkel process där flödet är nyckelordet.
– Texten ska helst skrivas utifrån ett budskap, berättar Jason Diakité.
Temat för kvällen är inte bara hiphopens starka drivkraft. Ständigt återkommer Jason till det som präglat hans liv och som han kommer fortsätta arbeta mot så länge det existerar – rasism.
Behovet av respekt och kravet på att bli sedd som människa måste uppfyllas. När en sådan värld existerar kan människan ägna sig åt livets väsentligheter:
– Då kan man dansa och ha kul tillsammans, säger Jason Diakité.
