Sent en måndagskväll sitter jag här med lördagskvällens festbilder. De från 9 november 1989. Say what? Ja, de från Wermlands Tidsmaskinen förstås. (KOLLA IN BILDSPELET I SLUTET AV ARTIKELN)
Den fetaste festhelgen var planerad. Jag skulle börja klubba på Smålands tolvtimmarsfest Spazio redan vid 14, för att sedan sticka till Wermlands. Spazios tolvtimmarsrace var dock trögstartat. Vid 16-tiden stod 15 personer och dansade i t-gången. Tidernas antiklimax tänkte jag. Det samma tänkte arrangörerna, som satte igång musiken. Snabbt fylldes dansgolvet och i baren gick den alkoholfria läsken Club Mate åt som cola i sol. Med en dos vodka i, förstås.
På en mellanfest uppe på Korpafyran satte sig en tjej. Hon hatade Tidsmaskinen.
– De kör på ett gammalt koncept som redan finns, och låtsas att det är deras eget, sa tjejen irriterat (och synnerligen avundsjukt).
Hon ordnar 80-talsklubb själv, på en annan nation. Lägger ner själ och hjärta. Men hade hennes klubb större axelvaddar än Tidsmaskinen?
Svårt att tro det.
Anledningen? Tidsmaskinens 80-talskväll är den bästa nationsklubb jag någonsin har besökt. Överlägset. Arrangörerna hade lagt ner otroligt fina förberedelser i både stort och smått vad gällde inredning och atmosfär. Publiken svarade med att bjuda till ordentligt själva.
80 procent var utklädda i 80-talskläder. 100 procent var glada. Gratis ananasfördrink. Badkar med pengar. Minigolf. Pixies. Fuck AIDS-affischer. Axelvaddar, benvärmare, pastell. Tjejer i Susanne Lanefeldt-outfits. Killar i ryska uniformer. Hotshots. Dans i neon. Nintendohörna. En uppbyggd Berlinmur och dess fall. Folk var glada, folk var snygga, folk var party. You got to fight, for your right…, som de tre vise männen i Beastie Boys sjöng för gästerna.
Jag missade en R.E.M.-konsert jag var sugen på en gång för många år sedan. Det tog hårt. Efter konserten läste jag en allmänt riktad kommentar på ett forum: ”Du som missade konserten: gråt blod”. Naturligtvis var det bara skitsnack. R.E.M. hade hunnit bli gammeltrista och var tydligen oinspirerade den här kvällen. Skribenten var säkert ur balans.
En sak jag kan lova: jag är i balans. Missade du Tidsmaskinens 80-talsfest? Bryt ihop och kom igen. Det återstår ett Millenniefirandet om en månad! Det kommer bli hur bra som helst. Något annat kan jag inte tänka mig.
Kolla in Jonas Jacobsons bildspel från kvällen!
