Tur att sexism på universitetet känns tillräckligt långt borta för att skratta åt, tycker Dennis Jörnmark Callstam. Eller… kanske inte?
”My Math’s teacher takes five minutes of class to show a pic of the 7/10 girl he got with last Saturday teacherLAD”
TrueLAD är en engelsk hemsida riktad till ”UniLAD”s, alltså brittiska killar som går på universitet och ägnar sig åt grabbiga saker. De grabbiga företeelserna begränsar sig till att ragga, kolla på fotboll, supa, vara otrogen, betygsätta tjejers utseenden på en skala 1-10, upprätthålla könsroller och hylla soldater. Jag läser den ofta i underhållningssyfte.
För det är väl så att nästan allt du skrattar åt blir roligt? Jag kan se mig själv på gymnasiemattelektionen, väntandes på att traggla derivatan, men plötsligt ryckas ur måndagsmorgonströtta tankar av att matteläraren Holger öppnar en Powerpoint där han visar bilder på en brud. Jag skrattar åt tanken, och inser hur äckligt det skulle varit om det hänt i verkligheten.
På TrueLAD händer det dock på riktigt, eller i varje fall låtsas medlemmarna det. De vill att deras mattelärare ska visa bilder på snygga tjejer han legat med, vill åka till Afghanistan och delta i tvivelaktiga krig för att ”stå upp för sitt hemland” och göra slut med sina flickvänner för att de är dåliga på Fifa. Sjukt. Och så extremt långt ifrån hur jag vill att mitt liv ska se ut, och hur livet ser ut för människorna jag omges av en vanlig dag i Malmö eller Lund.
I fredags kväll gick jag och min tjej ut, på Blekingska. Efter en stund gick vi till baren. Hon beställde en öl och jag en cider, och bartendern ställde cidern framför henne och ölen framför mig. Vi tänkte inte mer på det. En halvtimme senare gick vi till baren igen och upprepade beställningen. Samma sak igen.
Då började jag undra. Är vi så långt från den könsrollsstruktur vi skrattar så mycket åt när någon annan representerar den? Frågeställningen är lika berättigad som oroande. Lund är fyllt av könsseparatistiska baler och spex, finurliga ”sexmästeri”-titlar och nationstidningar som rapporterar om vem som legat med vem. Och den enda nation som väljer att ta avstånd för dylika företeelser har ställt sig utanför Kuratorskollegiets samarbete.
Efter fem minuters självrannsakan känns de brittiska LADsen känns plötsligt lika påfrestande nära som förseningsböter från Samhällsvetenskapliga biblioteket, och plötsligt är min TrueLAD-konsumtion inte alls lika medveten och cool. Jag stänger ner webbläsaren med avsmak.
