Med halva terminen gången vässar många studenter pennorna för att börja skriva på sin uppsats. Maria Rosén letar tankesätt för att undgå en av de största farorna i kandidatuppsatsens djungel – tidsoptimismen.
När jag var liten bodde min mormor och morfar ungefär fem meter från skolan där jag gick på gymnastik. Prick klockan sex var det traditionsenligt upprop och uppställning på gymnastiken. Det var dessvärre också prick klockan sex som jag begav mig hemifrån. Stressångesten hade då checkat in, och jag förbannade mig själv för varför jag alltid måste lura mig själv att tro att det är gott om tid, jag slipper ju ta bussen, det är luuugnt!
Denna kunskap försökte jag ta med mig på livets väg. För nej, det var inte luuugnt att börja göra sig i ordning fem minuter innan träningen. Nej, förberedelserna hemma gick faktiskt inte snabbare för att det gick snabbare att ta sig från hemmet till gympan. Det var en myt. En myt som krävde avlivning per omgående.
Den 13 november 2012 startade jag arbetet med min andra kandidatuppsats. Uppbackad och peppad gick jag ifrån mitt första handledarsamtal, och tänkte på den förmögenhet i tid som jag tyckte att jag hade innan december nalkas. Sedan insåg jag att myten hade gjort en Elvis. Den levde fastän den var död.
För nej. Det går inte att hitta två tusen sidors funktionsduglig kurslitteratur lite halvsnabbt. Det går inte att finna en lämplig problemformulering och metod lite sådär kvickt mellan lunch och middag. Nej, från november till jul är inte en förmögenhet i tid.
Därför bryter jag mönster. Idag kallade jag mig själv till ett brådskande informationsmöte. Där informerade jag allvarligt mig själv om att uppsatsskrivande inte innebär några extra lediga dagar, långa sovmorgnar eller sötebrödsdagar med fika och croissant i två timmar. Uppsatsskrivande ska i stället bli synonymt med strukturerat jobb på campus, fika som belöning när man gjort något bra (och inte som tröst för att man måste sätta igång i dag också) och ordning på det lilla torp där jag sitter och skaldar min kandidatuppsats.
Nu bryter jag mönstren, och i tid tänder jag flitens lampa. En flitens lampa som skiner lika klart som Benjamin Syrsas ljus på julafton.
