Jag hade ytterligare en tenta i fredags, denna i Socialpsykologi. När jag vände på bladen och läste frågorna kände jag och tänkte exakt följande ord – F*CK! Min bedömning efteråt var: ”Hej omtenta!”. Detta betyder att jag ej har läst det jag skulle och det jag har läst har jag inte repeterat varpå det ligger för långt bak i huvudet för att kunna dra fram under tentadagen, när man behöver det som mest givetivs.
Nej jag är inte glad på mig själv. Jag inser att min motivation är inte vad den har varit och att jag har lagt alldeles för lite tid på att verkligen studera. Det är så lätt att ”strunta i” och tycka att man visst har tiden till att göra allt annat. Det hade jag inte. Jag säger som Obama,” CHANGE! Yes we can!” dock hoppas jag på att kunna göra en större förändring på kortare tid än Obama (hoho jag vet, jag är fruktansvärt rolig). Iallafall, med ett ställningstagande att förändra något följer en plan för att uppnå målet/n (förändring), denna ska jag grunna på. Förändrar jag inte mitt tänkesätt och förhållning till några av de viktigaste sakerna i mitt liv, kommer jag alltid få samma resultat, vilket jag inte vill.
Detta är jag som stoppar mening i mitt liv, då jag har upptäckt att det är upp till var och en att göra så. Mening med livet ges inte alltid gratis, det är vi som skapar den. Skapandet är en process, och det börjar alltid med en tanke, en form, en bild. Jag måste tänka.
”tänk tänk tänk” så säger alltid min systerdotter och slår fingrarna mot sitt burriga huvud. Hon har givetvis fått det ifrån Nalle Puh (som jag för övrigt avskyr F.Y.I). Jag hade aldrig tagit rådet om det inte hade yttrats från henne (igår) – så tack fina Kakan. Jag skola beakta ditt goda råd åh visa barn.
Jag vill accentuera att barn kan vara de bästa varelser att iaktta ibland och lära sig ifrån när man står handfallen och inte vet vad man ska göra. Så nästa gång du har ett problem – bete dig som ett barn! :>
Nu ska jag titta på bolibompa.
Vi ses!
T.
